Nedräkning
SItter här i en blå figursydd klänning, en sådan där som sitter som ett smäck så att man inte kan äta någonting i sisådär två dagar i förväg för att inte se ut att ha en ölmage. Självfallet har jag med min laktosintolerans redan tryckt i mig ett par chokladpraliner så det är bara en tidsfråga innan någon tror att jag går runt med en ballong under klänningen. Men det var värt det.
Så nu är den här: den sista dagen av år 2013. Lika överhypad som vanligt - någon kommer gråta, någon kommer spy, någon kommer få sin nyårskyss, någon kommer smälla av en raket åt fel håll, någon kommer förstöra ett hus, någon kommer bli kär, någon kommer spela bingolotto. Det är trots allt en helt vanlig dag; när klockan passerar tolv ändras datumet. Precis som vilken dag som helst (bortsett från att halva världen sedan kommer befinna sig på gymmet med hela "nytt år, nytt jag"-stuket). Men jag skall icke vara bitter!
Gott nytt år och varannan vatten!
Om jag inte redan vore galen
Många underliga ting har redan hunnit ske idag. För det första sov jag till halv elva - jag som vanligtvis går upp nio. Har nästan lite dåligt samvete då det känns som om halva dagen har slösats bort. För det andra sken solen när rullgardinen åkte upp. Sol och frost. Hela förmiddagen har jag känt mig helt ?????. Vågar inte ens tänka på hur resten av dagen kommer förflyta. Kanske kommer en släng av domedagen eller en ny istid.
Att sluka böcker
Det finns stunder som är riktigt jobbiga, som tär på en till det yttersta och får en att förlora besinningen. Dessa stunder stöter jag på ohälsosamt ofta: att sluka böcker som om de vore choklad. Då jag numera har öppnat The fault in our stars, en del av denna bedårande boksamling jag fick i julklapp, så har jag drabbats av en sådan ångest eftersom jag läser fortare än vad jag borde. Har man väl börjat vända en sida, går det inte att sluta - boken är så bra så det pirrar i tårna och man vet inte vilket sinnestillstånd man befinner sig i. Jag vill så gärna spara den så länge som möjligt, njuta av den som den mest fantastiska tårtan som någonsin skapats. Men så lätt som det är att njuta av en gudomlig tårtalikt en italienare, lika lätt är det att sluta läsa.
Det är krig på andra sidan väggen
Idag är en sådan dag som egentligen var planerad att spenderas i sängen med en av de tjugotals böcker som står på tur, men då jag har privilegiet att ha mitt rum bredvid en skrikande mansröst som spelar onlinespel dagarna i ända, så kändes det plötsligt inte lika lockande längre. Vackra pappersbärda ord och "GÅINTEINDITJOHANÅÅHHERREGUDSPRINGINTEINDITSPRINGINTEIN" passar inte riktigt tillsammans. Eftersom mina planer gick käpprätt åt skogen lär jag förmodligen nöja mig med seriemaraton vilket ändå inte är helt fel. På så sätt går det åtminstone att överrösta "FUCKINSHITDUKASTADEGRANATENJAGVETINTEVARTDENTOGVÄGEN".
Ett mindre bra pass
Försökte mig på ett litet träningspass imorse, eftersom mina energidepåer är överfyllda och det rycker en hel del i benen. Kan knappast säga att det gick bra, för sisådär åtta minuter in i flåsandet märkte jag att det blivit bloddroppar på golvet och som på beställning började niagarafallen välla ut ur min näsa. Någonstans där insåg jag att det kanske var bra att sluta. Dessutom har jag nu märkt att jag under det korta passet lyckades sträcka en del av rumpan.
Träning kombinerat med film
Fördelar med att träna under julhelgen är att kanalerna på gymmets tv-apparater visar filmer. Ackompanjerad av Rango, sprang jag alltså intervaller och svettades till döds. Kändes väldigt motiverande att se en kameleont som led av identitetskris medan jag snubblade fram på för hög hastighet. Det var faktiskt nära att fötterna försvann under mig vid ett försök att stå vid sidan av löpbandet. Hängde inte riktigt med i mekanismen när jag skulle få fäste på bandet från helvetet igen. Att skada sig är inte det jag fasar över, snarare skammen och risken att åka rätt in i den stackars saten bakom mig. Skulle nog aldrig kunna återhämta mig från en sådan katastrof.
Min andra krönika
Julafton #2
Jag vet inte hur många kilo choklad jag har tryckt i mig under dessa två dagar, än mindre var det kommer placera sig på min kropp. Men det är å andra sidan bra att ha laddat upp med energi i flera dagar i förväg nu när mellandagsrean drar igång och man ska slita sig fram genom folkmassorna tills organen möblerar om i kroppen. Hursomhelst är jag så glad över alla julklappar jag fått så jag spricker. Det kom ett tillfälle när jag satt där i soffan och slet av pappret från en av de många böcker jag fick, och jag trodde på riktigt att jag skulle börja gråta. Jag har fått så fina saker och jag är så otroligt tacksam. Är svårt att förstå vilken fantastisk familj man har.
Nu laddar jag och hon jag delar mina gener med upp inför morgondagens maratonlopp genom stadens butiker. Allting är planerat in i minsta detalj: upp halv åtta, rätt klädsel, medtagen lunch och blodsockerhöjande produkter samt en välplanerad rutt. Inte att glömma de välvässade armbågarna.
Nu laddar jag och hon jag delar mina gener med upp inför morgondagens maratonlopp genom stadens butiker. Allting är planerat in i minsta detalj: upp halv åtta, rätt klädsel, medtagen lunch och blodsockerhöjande produkter samt en välplanerad rutt. Inte att glömma de välvässade armbågarna.
Julafton #1
Hallå bra ljus.
Det hederliga julfirandet är inte riktigt över för min del, då jag har privilegiet att fira två gånger i rad och få dubbelt så många julklappar. Vaknade upp till den traditionella grötfrukosten samt strumpan med några små julklappar (eftersom jag varit utomordentligt snäll i år). Därefter bar det iväg till mina ärvda manliga gener för Kalle Anka, Kan du vissla johanna (som ingen någonsin ser på) och lite för mycket mat. Och ja, det viktigaste av allt såklart. Lite fler julklappar.
Inte ens färdig
Känns lagomt konstigt att det är julafton imorgon, plus att det känns lagomt bra att jag inte är klar med alla julklappar ännu. Tidsoptimist som jag är ska jag snart iväg och införskaffa det allra sista, och resten av kvällen kommer min fagra nuna inte synas av någon då julklapparna måste fixas klart helt och hållet. För vad vore julen utan stress?
Julbak #2 avklarat
Det är någonting väldigt speciellt när det kommer till julbak med pappa. Detta är andra gången vi misslyckas med snickersrutor, ändock lite väl ätbara, och lyckas ha ned en tredje del av allting på golvet samt en tredjedel som slinker ned i magarna. Lyckades nästan lära Emma göra snurror av bullar, men bara nästan. Det var åtminstone en stark prestation av henne.
Julkalender och adventsfrukost
Det här med att fixa julklappar är inte min grej, dels för att jag nog har den sämsta planeringen genom tiderna och dels för att jag sitter uppe till tre på nätterna för att få rätsida på det hela. Har till och med missat fyra avsnitt av julkalendern plus övriga serier som jag slaviskt följer. Nästan så att jag blir besviken på mig själv.
Försöker masa upp bakdelen ur sängen för att jobba en timma. Senare bär det av hem till hon jag delar mina gener med för lite tradionellt julbak samt en hel del ätande. Man måste ju tänja ut magsäcken inför julbordet, liksom.
Försöker masa upp bakdelen ur sängen för att jobba en timma. Senare bär det av hem till hon jag delar mina gener med för lite tradionellt julbak samt en hel del ätande. Man måste ju tänja ut magsäcken inför julbordet, liksom.
Traditionerna är igång
När vi klär julgranen, då är det party. Börjar faktiskt få lite julkänsla trots den svenska snön i vattenform. Nu liger Emma i min säng och skrttar någon kopiöst åt Råttatouille som går på teven, även om hon totalratade den i början.
Äntligen lov
Med pompa och ståt, eller ja, snarare sex vattenglas, firade jag och tjejerna början av jullovet på restaurang Frost (bortse från att bilden kommer från Turkiet). Träffade dessutom en trevlig man från Kenya när jag väntade på bussen hem. Tvingades föra ett samtal på engelska, vilket inte är det lättaste efter fyra timmars sömn och julklappsshopping halva dagen. Men det är numera bevisat att man kommer långt med att nicka och le, och aha-a några gånger.
Dödens dag har passerat
Plötsligt kan jag andas igen. Andas utan att skaka. Visserligen dras jag nu med kramper i magen, men det är som en fis i rymden om man jämför med min nervositet när jag satt i skrivsalen bland resten av teknikarna och försökte tyda grekiskan som stod på pappret. Men nu är det klart, på riktigt. Slutprovet i fysik 1 har avklarats och om jag kunde skulle jag bränna upp fysikboken, möjligtvis även Einstein och Newton.
Efter provet försökte jag inhandla alla julklappar, vilket slutade med att jag hittade en enda, plus en hel del åtråvärda ting åt mig själv. Går det inte att fira jul med sig själv? Hade blivit så enkelt med julklapparna då.
Domedagen närmar sig
Imorgon smäller det. Slutprovet i fysik påbörjas 8.45 och fortsätter fyra gudomliga timmar framåt. Jag som måste fylla på med mellanmål efter en kort tids mellanrum, kommer förmodligen få ta med en hel picknikkorg för att överleva. Vet inte om jag längtar eller bävar inför provet, men antagligen både och. Resten av dagen kommer inte min bakdel att lyftas från skrivbordsstolen. Eller ja, om det inte gäller mat det vill säga. Då är det okej.
De bästa
Välbehövlig kväll
Hjärndöd
Det är få som spenderar sin fredag så produktivt som jag. Har redan ångest inför slutprovet i fysik nästa vecka, trots att jag börjat i god tid med repeterandet. Jag är snart på gränsen till att kasta mig framför en buss för att slippa sitta i skrivsalen tillsammans med resterande elever i fyra timmar och svettas floder av nervositet. Men hjärnkapaciteten räcker bara till så mycket, så nu skjuter jag fysikboken under sängen och tar upp mitt serietittande istället.
#roastjoffrey
Game of Thrones sida på facebook hade en roast av Joffrey Baratheon igår, och det är minst sagt en njutning att läsa bidragen.
Kettlebell, snarare hellbell
Det finns tillfällen då jag går med på saker som verkar som en bra idé till en början, men egentligen är någonting ytterst idiotiskt. Mamma bokade in oss på ett kettlebellpass under kvällen, och jag har då aldrig känt mig så gammal och bräcklig som då. Det var ett träningspass från helvetet, och även om ledaren var hur bra som helst så hjälpte det inte direkt ens självkänsla när han hoppade runt med sitt stenblock som om det vore en fjäder. Jag kan knappt ta mig upp ur sittande ställning. Prisa gud för att idrotten blev inställd imorgon, för jag ser verkligen inte fram emot den kommande träningsvärken som förmodligen kommer lämna mig immobil.
Spränger fram
Tog mig en välbehövig löptur i mörkret idag. Sprängde fram som en gasell och halkade nästan på en minimal isfläck, men jag kom hem med alla lemmar i behåll. För att bli lite sentimental ett ögonblick, så är det någonting väldigt speciellt med att springa. Som en frigörelse från allting och ingenting. Efter att ha varit sjuk och tvingats sitta på arlset i ett år, är det en frihet att få känna kroppen arbeta. Och idag märkte jag att mina tidigare taniga muskler bygger upp sig och bultar inne i kroppen. Ett plus i kanten för att det dessutom syns att jag inte längre bara består av kött och ben (samt ett gigantiskt intellekt). Att äntligen få vara frisk är förmodligen det bästa som någonsin hänt mig i hela mitt liv.
Och uppkomsten av lactrastabletter.
Och uppkomsten av lactrastabletter.
Schysst kvällsfika
När man sitter och försöker få ihop en inlämning om ekologiska fotavtryck är det okej att fylla på diverse energidepåer. Passande nog är hälften fairtrade - vitt te med chai och mjölkchoklad från Divine (som jag norpade åt mig efter dagens studiebesök om olika miljöaspekter). Nu vet jag visserligen inte hur ekologisk clementinen är (förmodar att den därtill inte är producerad på någon värmländsk gård) liksom vinner nog inte saligheten från chokladkalendern pris för schysta förhållanden, men det är skit man får ta. Och min chokladkalender från kinder är jäkligt god.
Turkiet, slask och julklappar
Snö i all ära, men nu när det är plusgrader och allting blir ett enda hav av slask är det inte lika trevligt längre. Så medan jag sitter hemma med dubbla lager kläder och filtar, är det faktiskt helt acceptabelt att längta tillbaka till Turkiet.
Lyckades bli klar med min första julklapp idag (!!!!), men med två veckor kvar till julafton känner jag att jag ligger aningen efter. Man tycker ju att det egentligen bara borde räcka med mitt sällskap, men människor verkar ha blivit så kräsna på senaste tiden.
En sockerbagare
Ett halvfärdigt pepparkakshus. Inte alls lika stort som förra årets skapelse och tur är väl det, annars hade jag fått sitta i x antal dygn med fanskapet. Nej, den här är nog tre storlekar mindre men det är rejält pilligt att få ihop den. Mamma fick agera sockersmältare och tog tillslut över ihopfogandet av kalaset medan jag försökte konstruera dekorationer med kletiga, klumpiga kristyrtubar varav en fungerade som ett rosa vattenfall. Nu fattas bara lite extra tak, kristyrstaket och tonvis med bomull för att fylla ut alla hål som okalkylerat infunnit sig.
Att vila sig i form
Efter dagens träningspass förväntar jag mig en vältränad kropp senast imorgon. Går det annars att vila sig i form? För befinner mig just nu i en ytterst bekväm ställning framför en tänd brasa och ska ta ikapp alla serier jag missat. Om det här gav en välformad rumpa och ett sixpack så skulle jag nog kunna vänja mig vid det.
Det årliga pepparkakshuset
Förra året tog jag mig nästan vatten över huvudet och byggde en hel borg. Tog upp nästan halva matbordet, och man kunde få smärre livshotande skador om den mot all förmodan skulle falla över en. All eloge till mamma som hjälpte till att få ihop helvetet. Nej, i år får det bli någonting enklare. Funderade på en flotte först, men det skulle bara kännas som ett nederlag jämfört med förra året.
Ännu en mindre produktiv dag
Eftersom både jag och mamma blev fast hemma idag, tog jag mig upp och smygstartade den obligatoriska helgpannkaksfrukosten med kanel i mängder. Läste någonstans att förtäring av mer än en tesked kanel varje dag kan ge skador på levern, så jag antar att min inom en snar framtid kommer vara helt och hållet ur funktion.
Nu när jag såsat en onödigt lång stund är det förmodligen bäst att ta tag i uppgifter som jag i skrivande stund missar. Men skippar nog att ta igen idrottslektionen, känns inte som det mest optimala att stå på rummet och ha individuell gympa. Tror nog vår idrottslärare förstår.
Nu när jag såsat en onödigt lång stund är det förmodligen bäst att ta tag i uppgifter som jag i skrivande stund missar. Men skippar nog att ta igen idrottslektionen, känns inte som det mest optimala att stå på rummet och ha individuell gympa. Tror nog vår idrottslärare förstår.
Istället för att konstatera det uppenbara
Bra saker med snöstorm i vårt avlånga land:
- Rekommendationer att stanna inne
- Kan se på medan främlingar halkar och faller som käglor
- Litervis med te/kaffe/varm choklad
- Mysfaktorn höjs med 200%
- Kan avverka serier med hastighet snabbt
Mindre bra saker med snöstorm i vårt avlånga land:
- Planerade julklappsinköp blir inställda
- En aning lurigt att ta sig ut på löpturer
- Städning av huset ("Malin, när du ändå inte kan gå ut, kan du passa på att rensa undan skiten så man ser golvet")
Att dricka vatten och göra nytta
Det fanns en tid i livet då jag trodde det var fysiskt omöjligt att dricka två liter vatten varje dag. En liter var att ta i - till och med en halvliter var på gränsen till omöjligt. Jag var en av de där som knappt kunde få i sig ett glas vätska om dagen. Det var en riktig pina en gång under perioden som jag var sjuk, då jag tvingades häva i mig runt fyra liter laxabon - vatten som hade en distinkt smak av salt. Som om jag lapade i mig ett helt saltvattenhav. Men nu sitter jag här och häller stolt i mig mina två liter vatten om dagen, plus några koppar vätskedrivande te.
Efter att ha spenderat hela dagen i lägenheten hos den där jag delar mina gener med (och hejdlöst hällt i mig vatten) ska jag försöka göra lite nytta och laga pannkakor till de inneboende innan vi beger oss iväg för att fira en stackars kvinna som bakats in i vår minst sagt speciella släkt.
Efter att ha spenderat hela dagen i lägenheten hos den där jag delar mina gener med (och hejdlöst hällt i mig vatten) ska jag försöka göra lite nytta och laga pannkakor till de inneboende innan vi beger oss iväg för att fira en stackars kvinna som bakats in i vår minst sagt speciella släkt.
Alla dessa val
Ännu en dag hemma från skolan, och inte får jag ligga och ta igen mig. En gigantisk hög med disk väntar i köket, som jag dumt nog gick med på att ta itu med medan Emma jobbar. Men det fattas väl bara när jag snyltar på deras mat (även om jag nu tog med mig ett helt fryst paket med fisk på bussen till dem). Jag vet inte vad som är mest lockande - diska upp hela Mount Everest eller ta tag i pluggandet inför slutprovet i fysik.En bättre kväll
Räknar minuterna innan jag ska springa iväg till bussen för att möta upp den där som jag delar mina gener med. Kvällens agenda består av systertid i Emmas lägenhet (plus att jag för andra gången lär byta plats med hennes sambo och inta sängen medan han får sova på soffan). Är alltför dålig på att sprida ut mig i deras hem, trots att jag lovade att jag praktiskt taget skulle bo hos dem. Har inte ens någonting att skylla på, och då är det illa på riktigt. Borde gå och packa ihop ett överlevnadspaket nu samt sätta på mig kläder innan jag står där halvfärdig med tre minuter kvar innan bussen går.
Panik på alla håll och kanter
När jag vaknade imorse insåg jag att jag aldrig hade tagit ur linserna under gårdagen. Det vara alltså en panikartad Malin som stod och frenetiskt pillade med fingrarna i ögonen för att få ut de gummiaktiga linserna. Trodde för en stund att jag skulle bli blind för all framtid, men än så länge verkar jag ha synen i behåll. Borde kanske googla på vad som händer om man glömmer bort att ta ut dem, kan alltid vara en fördel att vara på den säkra sidan.
Som om inte det vore nog, så är detta en av de där dagarna när allting krisar i kropp och knopp, och jag hasar mig fram i mina pyjamasbyxor som har större häng än de där coola killarna i skolan. Det ser ärligt talat ut som om min rumpa vore belägen vid knävecken.
Som om inte det vore nog, så är detta en av de där dagarna när allting krisar i kropp och knopp, och jag hasar mig fram i mina pyjamasbyxor som har större häng än de där coola killarna i skolan. Det ser ärligt talat ut som om min rumpa vore belägen vid knävecken.
Come dream with me
Julkänsla
Halva rummet är numera julpyntat, så det är en nöjd Malin som sitter placerad framför fönstret och adventsljusstaken. Visserligen är det aningen provisoriskt, men så länge det åtminstone ståtar sju elektriska ljus i mitt rum så är jag nöjd. Plus att det äntligen är okej att spela jullåtar på högsta volym. Kelly Clarkson får stå för kvällen ackompanjerad av moi.
Nytt och fräscht
Nu när det äntligen är december och allt är det väl dags att anamma julstämningen. Efter att ha uppdaterat headern befinner jag mig just nu i ett knivigt tillfälle - vet inte om jag ska ha fallande snö eller lussebullar på bloggen. Alla dessa val..