Vi är en salig samling som sitter på tåget mot huvudstaden - den kvinnliga trion har attackerats av förkylningsvirus med ursprung mamma. Den enda som inte sitter och snorar för tillfället är Steffe, men skam den som ger sig; våra bakterier når honom snart. På dagens agenda står tågresa överst tätt följt av dop, närmare bestämt en halvtimma efter framkomst. Det kommer minst sagt bli en actionfylld tur med taxin för att komma fram i tid med storstadstrafik plus typiskt svenskt snöoväder. 

Jag vet inte hur länge jag har prokrastinerat den här morgonen - låg utslagen i sängen lite väl länge, åt frukost lite väl länge (eller njöt av den, hur man nu väljer att se på saken (jag ser det åtminstone som så)) och så började jag - hör och häpna - städa rummet så att jag numera kan se golvet. Allting för att slippa sätta mig vid datorn och kasta mig på gymnasiearbetet. Nu bloggar jag, till och med. Ännu ett sätt att undvika det oundvikliga.

Jag har fått en sådan dille på att läsa så ni anar inte, det har blivit något av ett störningsmoment. Missförstå mig rätt, jag älskar att läsa. Älskar böcker, älskar ord, älskar känslan av att sitta med nästan i uppslagen och uppleva en helt annan värld. Det är bara det att jag börjar imprioritera så istället för att, typ, plugga som jag egentligen borde, slukar jag böcker som om de vore choklad. Plus det faktum att jag känner mig alldeles deprimerad och tom när jag läst ut en bok, för ärligt talat, vad gör man när boken är slut? Hur går man vidare med livet? Finns det en andra del och varför är den inte i mina händer? Alltså ???? Böcker kommer bli min undergång.

Vi gick samma väg som så många judar, romer, homosexuella gått. Auschwitz där inglasade rum fyllts med glasögon, skor, resväskor och benproteser. Trappor som permanent buktar inåt efter alla som vandrat uppför och nedför dem. Väggar täckta med fotografier på sedan länge mördade människor, med blommor hängandes vid enstaka porträtt. Vi följde perrongen på Birkenau som ledde till gaskammare, gick genom baracker där så många människor trängts, levt och dött. Fick se det helvete som så ofantligt många tvingats genomlida.

Det kan vara så att jag just nu äter lussebulle i plural. Det kan också vara så att en speciell xbox kom i tisdags och att jag har spenderat min lediga tid med att inviga den i ett flertal timmar. Eftersom jag även fick med hela Halo-samlingen så finns det äntligen ett enkelt sätt att få tyst på pappa ett tag. Tusenlapparna är välinvesterade, kan man säga. Dock har detta resulterat i ett dilemma - i och med att alla serier jag ser på kommer tillbaka nu, är det minst sagt svårt att prioritera. Har redan flera avsnitt som ligger på hög som jag verkligen vill se, men så vill jag ju verkligen spela också. Dessa i-landsproblem, alltså.

Idag var dagen som jag fick tummen ur och satte upp mina tavlor på väggen (och tog kort på dem med sämsta ljuset och sämsta mobilkameran). Enda problemet är att i ena tavlan sitter en minimal träbit fast innanför glaset som jag inte märkte förrän den kom upp, och majoriteten känner mig tillräckligt för att veta att denna träbit kommer förbli på samma plats i minst ett år.

 

Annars har jag idag lärt mig att det är en dum idé att andas in samtidigt som man sköljer ansiktet med vatten, liksom att vår bil har en sådan där pensionärsstång (på biltaket) som brukar finnas i duschar, vilken fungerar alldeles ypperligt när det är halt ute och man är på väg att erfara en flygtur.

Var ute på sjön, lagade mat och kokade kaffe mitt i vågornas klimax samt försökte hålla mig kvar på toalettsitsen för glatta livet. Vi var på danskt vatten, cyklade på Läsö, badade (jag vet! Otroligt!), befann mig i bokhimmelriket, seglade, seglade och seglade samt spanade inhamnvärdar. Och inte att förglömma: linnebrännan. Väl hemma tog jag och Emma en systerkväll på en uteservering, åt några kilon äpplen från egna äppelträdet, bakade således godaste äppelpajen som inmundigades i rasande fart. Ägnade crohnisen ett helt inlägg av klagande och så avverkades en kräftskiva där vi tog med brödrosten ut till altanen. Så blev jag med iphone, också.

Åkte till Stockholm på möbel/ljusmässa med arkitekturen, käkade en hel del pannkakor och våfflor i hopp om att det skulle få crohnisen att sluta hänga med mig hela tiden, och mitt i allting blev Emma en tjugoåring som vi firade med en rejäl chokladtårta. Köpte dessutom dyraste presenten någonsin i form av en klocka från Marc Jacobs (okej pappa och farmor var med och delade på den) och fick således det bästa fotot på Emma någonsin. Ritade en hel del vilket gav resultat när jag åstadkom det bästa i min existens. Den skönheten lämnades över i Emmas händer och om tid var pengar så skulle jag aldrig ha råd att köpa en sådan. Någonsin. Ja, och så publicerades en av mina krönikor. Inte att förglömma så blev jag 18 år, gick på min första krogrunda någonsin där min första flirt var en berusad flintig 35+. Lätt besviken.

Nej, jag har inte legat i en bakfylla sedan nyår. Man kan snarare kalla det en bakfylla från livet - drabbades av artonårskris och prokrastinerade större delen av dagarna i förhoppning om att förhala det faktum att gymnasiset går mot sitt slut och att jag måste välja universitet och kurs inom en snar framtid. Och att pilla navelludd dessa dagar har inte hjälpt mer än att jag kommit ännu närmare beslutet utan att riktigt ha ett beslut. Det var så himla mycket enklare på lågstadiet när det enda man oroade sig över vad huruvida man skulle få en boll i ansiktet på rastens bandymatch eller inte.