Min andra halva

Insåg att jag aldrig visat porträttet på min andra halva, på vilken jag suddade sönder en fläck på vänstra kinden samt stoppade ned i väska med en läckande vattenflaska och ådrog den smärre vattenskador på nedre delen.

En hel del

Igår kom Emma hem till löftet om förtäring av pappas hamburgare, så vi skålade för att farmor och farfars hus lämnat familjen, och att vi numera kan lägga en jobbig period bakom oss. Man tror att allt och alla kommer finnas för all framtid, så jag har ännu inte landat i att människor, saker och ting slitits ur våra händer bara sådär. Det gör man förmodligen aldrig, men man lär sig att hantera det tillslut. Survival of the fittest, liksom. 

Annat: Emma sov över och vi genomförde en benkrossande tabata under förmiddagen. Laddar för att inte kunna stå på benen några dagar framöver (och hoppas innerligt att Emma måste kräla sig fram). 

Varannan i munnen

 

With flowers in my hair

Alltså det här med att påbörja saker utan att avsluta dem är någonting av en specilatitet beträffande mig. Men det kanske är värt väntan och mödan ändå - resultatet blir ju inte så illa pinkat.

Löprunda, övninskörning, förtäring avbockade från dagens lista. Nu väntar jag på att klockan ska gå ett varv då vi ska åka och plocka upp min andra halva på hennes jobb och åka raka vägen till Ängebäck för traditionellt jordgubbs(ätande)plockande. Har försökt övertala pappa att ta med sprutgrädde, men det verkar ha blivit någonting av ett misslyckande. 

Utflykt

Det gick faktiskt förvånansvärt smidigt att hitta mitt ute i ingenstans. Borgvik stod på agendan med utställningen A child is born. Plus lite obligatoriska rundvandringar i naturen samt mycket uppskattade fikapauser. Efter många läxförhör med mamma, agerade pappa som en strålande barnmorska så att jag numera är fullt utbildad att föra informationen vidare till mina avkommor. 
 

62

 
Det är någonting riktigt rofyllt med doften av nybakade bullar, och någonting mindre rofyllt när magen jäser till en varmluftsballong. Men jäklar vilka bullar alltså, hela 62 stycken. Bonus att jag lyckats proppa dem med fullkorn och naturlig sötning (eftersom jag redan är så söt, så jag behöver inte socker ha-ha). Ytterligare bonus att herrn i huset godkände dem, fast å andra sidan är det inte mycket han inte godkänner i matväg. 

Bullbak

Var fast besluten att kavla upp ärmarna för ett riktigt bullbak idag. Problem: glömde helt och hållet att fylla på kanelförrådet som jag dagligen doserar över rekomenderade mängder. Så på grund av cykelbrist har jag gett pappa uppdraget att bege sig till affären (han får ju faktiskt bullar som tack). För att fördriva tid tänker jag numera placera min bakdel ute i solen så att det inte ser ut som om jag häckat inomhus hela sommaren.

Midsommar

 

En bättre helg

Det är faktiskt inte så att jag har legat bakis i två dagar, tro det eller ej. Efter en riktigt mysig midsommar med fina tjejer brakade jag ihop på sängen runt halv fyra. Och några timmar efter det knackade min andra halva frenetiskt på dörren för en riktig slappardag i sängen framför nästan en hel säsong av Orange is the new black (skitbra förresten) samt ströätande av diverse sockriga ting, medan vi ignorerade det faktum att solen sken utanför fönstret. 

Förberedelser

Det här är min första midsommar som jag avviker från det traditionella familjefirandet ute på sjön. Blandade känslor, men jag känner att det är dags att ta klivet ut i stora världen, klippa navelsträngen och allt sådant där. Istället blir det en stor härlig tjejmiddag med inslag av lekar och förmodligen kubb, så som vi svenskar förhåller oss. Eftersom jag tvingat min andra halva att göra blomkransar med mig är det väl bäst att jag lyfter på bakdelen och börjar förbereda mig inför skövlingen av trädgården.

Annat intressant: bytte linsvätska från ett märke till ett annat mitt under en linsomgång. Inväntar konsekvenserna med popcorn och dramatisk musik. Än så länge verkar jag inte ha blivit blind.

Skaparglädje på halvflagg

Päronen försvann ut på sjön, vilket har lett till att jag numera överröstar min sångröst med bas och vrålande volym mot kvällens senare timme medan jag avverkar gamla teckningar. Har suttit med denna hela dagen. Typ. Lyckades utföra en och annan aktivitet istället för att faktiskt försöka bli klar. När jag inte kan prokrastinera läxor så börjar jag göra det med saker jag tycker om. Hmm.

Ärligt talat, vädret gör min instabil. Trodde starkt att himlen skulle öppna sig som dörrarna på mellandagsrean och ösa ned vatten, men det blev inte mer än ett par skurar här och där under eftermiddagen blandat med strålande sol. Lyckades således ta mig ut i solskenet för fika tillsammans med mamma på altanen med fötterna i gräset, samt lite huvudstående där jag nästan bröt ryggraden.

Prima kulörer


Först och främst ska jag sluta med att säga saker jag planerar att göra under dagarna innan de har hänt, eftersom i majoriteten av fallen blir det radikala ändringar. Cyklade inte igår pga smärre punka samt tidsbrist MEN jag fikade faktiskt och putsade silver hos mormor. Och så blev jag med nagellack. Pungade ut hundra riksdaler för två skönheter och sparade in etthundrasextio spänn som säkerligen kommer spenderas på någonting annat onödigt. Essie är verkligen det ultimata nagellacket - svinbra och svindyrt. Men det sitter som klister. Är inne på andra dagen av ett annat av samma märke och det ser helt nymålat ut, och då har jag urkassa naglar som är av konsistens gummi och avverkar naggellack som man byter kläder under Eurovision.

Åldrandet kryper inpå

Krälade mig upp ur sängen efter nio imorse och möttes av detta. Lätt förbryllad innan jag insåg att mamma hade varit iväg och jobbat bortom Värmlands gränser och självfallet plockat på sig gratisprylar som man lagrar pennor från IKEA. Var nära på att byta mina frukostplaner där ett tag.

Ska snart sätta mig på cykeln och vingla in till stan för att bli med nagellack. Min andra halva smsade entusiastisk att det var nedsatt pris på Essie (!!!!). Dags att investera med andra ord - ett sådant nagellack är en bättre affär än en bil. Dessutom kom Emma med den alldeles strålande idén att titta förbi mormor för att putsa silverskedar, vilket förhoppningsvis även betyder kaffe och rabarberpaj. Känner en släng av att vara gammal.

När sommaren börjar

Hade privilegiet att få avnjuta en skål överbliva jordgubbar från gårdagen (med pappas lite väl sockrade grädde). Jordgubbar är förmodligen alla svenskars sommartecken. Det går att diskutera om det gäller svenska eller utländska jordgubbar, så jag går på förstnämnda eftersom man kan få tag på färska jordgubbar mitt i vintern från typ Spanien och ingen är väl vidare dum att påstå att sommaren börjar redan då. För mig börjar sommaren när man kan gå barfota på gräsmattan (med reservation för mindre bäverbo från nedfallna trädgrenar). Svenska jordgubbar är liksom pricken över i.
Plus några kilo vattenmelon också. 

Fyller dagarna

Eftersom vädret är en släng av kasst har jag sisådär noll planer på att ta mig utanför ytterdörren. Lyckades dock insupa en dos D-vitamin när jag under morgonen snörade på mig löparskorna för en fartfylld pw (som visserligen resulterade i haltande pga skavsår (som jag får hela tiden???)). Så det är väl tillräckligt med frisk luft och solljus för en dag, vilket betyder bättre samvete att häcka inomhus resten av dagen. Och ve och fasa - jag ska faktiskt göra någonting vettigt under dagen ty det vankas arbete i form av bröllopsfoton samt brainstorming om mycket hemligt projekt med min andra halva (efter att jag slösat bort tid på internet tillsammans med enmansallsång).

Ett stycke student

 

Friskt uppvaknande

Eftersom jag vanligtvis brukar vandra runt i sysslolöshet under förmiddagarna, tänkte jag att det var bäst att börja planera in någonting så att jag inte spenderar halva sommarlovet med noll aktivitet. Detta resulterade sålunda i att jag satte på mig träningskläder direkt efter att jag vaknat och drog ut på en löprunda. Det är trots allt mest effektivt (för mig) att komma ut så fort som möjligt innan man är tillräckligt vaken för att inse vad man håller på med. Nu sitter jag visserligen och häckar i soffan framför re-runs av gamla tv-serier och lyfter inte ett finger, men ja. 

Andas ut

Ja, det var ju ett tag sedan. Igen. Så vad har ockuperat min dyrbara tid? Firade min systers student, firade min egen skolavslutning, skålade in sommarlovet och har sedan spenderat helgen med att rensa ut farmors och farfars hus. Däremellan har jag bland annat ätit och sovit regelbundet. Och det var väl det.
 
Ska bättra mig med bloggandet - har ju faktiskt sommarlov nu vilket betyder att jag inte direkt har någonting att skylla min frånvaro på längre. Lovar. Hedersord. Med start imorgon.

Allt på ett ställe

Vill poängtera att jag numera har fått tummen ur och fixat mig något av en digital portfolio där jag kommer slänga upp allt som mina fingrar åstadkommer. Klicka här eller på bilden, eller kör en gammal hederlig copypaste av adressen http://artofmaf.tumblr.com (man kan aldrig ha för många möjligheter).

Ändrade planer

Hade tänkt borsta av mina ej befintliga gamla fotbollsskor och följa med min kära Cassandra på en provträning. Men kroppen tyckte annat och föll under eftermiddagen in i femte dagens magkramper, som en riktigt dålig följetång i sommarens tidningar. Så nu sitter jag här i fosterställning medan mina gamla kamrater springer runt och sparkar boll i solen.

Båtn

Jag trodde nästan att jag var förlorad, på riktigt. Åkte ut på sjön under helgen, därav saharan på bloggen, och drabbades av plötslig sjukdom så att hela magen vändes ut och in. Två gånger under samma natt. Jättekul tyckte jag när vi var timmar iväg från fastland. Ville nästan ringa sjöräddningen ett tag. Annars var det trevligt.
 

Akvarell

 

Bra helg


När familjen Fridh har helg, då jäklar är det helg. Det är grillning, pappas berömda hamburgare med hans nya kärlek till sötpotatis (vi MÅSTE ha sötpotatis till. JAG vill ha sötpotatis till, så nu får ni fixa det i vilket fall som helst) och förtäring utomhus om vädret tillåter.
Men inte att förglömma de blodiga mästerskapen som följer. Det är svettiga armhålor och glåpord, svordomar och tårar, småätande av rester och slukande av chipspåsar.

Pappa visade förvånadsvärd skicklighet i krocket som Emma starkt försökte utmana, medan jag befann mig någonstans längst ned på listan av möjliga vinnare och mer eller mindre var kvar vid tredje hålet (??) när resterande var påväg tillbaka. 

Å andra sidan kunde jag skatta mig lycklig med att ha den mest förtjusande positionen när det var min tur att slå, liksom inte utgjorde något större hot gentemot de andra och lugnt kunde agera Schweiz mitt i blodutgjutelsen.
Och idag hade vi dessutom mästerskap i minigolf som vi inte behöver diskutera.