Fötterna är åter på svensk mark (även om vi nu faktiskt varit hemma i sisådär fyra dagar). Kan inte direkt säga att det var skönt att komma tillbaka pga plötsligt skyfall när vi gick av planet. Men får glädja mig åt att vi samlat på oss mer solsken än resterande i våra kretsar och kommer hålla ut hösten lite längre. Men, tänker ni, varför har Malin inte uppdaterat något sedan de kommit hem, hon som aldrig är sen med sina inlägg. Nä, jag dumpade faktiskt min dator hos Emma under fredagen varpå jag begav mig till ett litet för-födelsedagsfirande innan samtliga åkte in till Nöjes för den årliga halloweenfesten. där jag såg mer ut som en pilot än en FBI-agent. Det var varmt, svettigt, för mycket människor på en för liten yta och superkul. Och sedan spenderade jag helgen i min nya lilla atelje för att göra klart en beställning. Och nu sitter jag äntligen här med datorn som fiskats upp hos Emma (okej, jag hämtade den igår). Förvänta er stor(a) bildbomb(er) från Sicilien inom kort.

Här regnar det åtminstone inte.

Har precis erbjudit att vi ska spela kort för att fördriva tiden, men de avböjde. Och så klagar de på att det är en timma kvar innan flyget går. Det känns faktiskt helt okej att åka till varmare breddgrader nu när Karlstad drunknar i regn. Nu har visserligen min förkylning eskalerat en aning, men jag har handbagaget fullproppat med piller som tog sig igenom kontrollen, så jag tänker inte ge mig utan strid på playan. 

 

(OBS! Varnar för inlägg drypande av pessimism OBS!)

Igår kom världens mest irriterande halsont smygandes. Från att må prima på morgonen till att inte kunna sova på natten pga för stor salivproduktion och att jag rosslade som en kedjerökare. Tack och lov var det bättre idag, men inte tillräckligt för att jag skulle utöva någon större aktivitet än att gå mellan sittbara möbler. Vill verkligen inte bli sjuk nu, är ju sämsta timingen någonsin. Hur bisarrt är det inte att bli förkyld när man ska bege sig till varmare (och betydligt soligare) breddgrader? Det är som att vara förkyld under sommaren. Värdelöst. Nej, jag tänker minsann inte under några omständigheter sitta och häcka i skuggan hela semestern. Bakterierna får frodas bäst de vill i solen så tar jag tag i det problemet när jag kommer hem istället.

Imorgon: Skolfoto. Efter en hel livstid av dåliga porträtt har jag äntligen gett upp hoppet om att fånga ett presentabelt foto av min nuna med filosofin att bilder bedrar och att verkligheten åtminstone är lite bättre.

Rätt häftigt egentligen hur mycket man utvecklas. Dum som jag var förlitade jag mig på minnet och tänkte att jag helt klart skulle komma ihåg datumet då jag ritade den vänstra. Jag som inte ens kan komma ihåg var jag la mobilen fem minuter efter att den lämnat min hand. Dock skulle jag tippa på att det var runt fyra år sedan, och jag minns hur stolt jag var - det var det bästa jag någonsin gjort och trodde att jag skulle åstadkomma. Och idag ritar jag som den högra. Handlar inte alls om att man är naturligt duktig, det är allt arbete man lägger ned som gör att man blir bättre. Man utvecklas ju inte genom att bara sitta på arslet och tro att ens föräldrar producerat fram en naturbegåvning. Jag vet inte hur många timmar jag har lagt ned på att dra streck, sudda, granska, haft mentala sammanbrott och lyckorus. Det är ändå så - practice makes perfect. Och det är väl en jäkla tur.

Eftersom jag sticker iväg till Sicilien på torsdag nästa vecka och kommer hem dagen innan halloweenfesten går av stapeln, kände jag att det var dags att ta tag i det här med vad jag ska vara. Har ju inte direkt mycket tid att förbereda mig på då, så att säga. Och oj, vad jag har pendlat mellan idéer. Började med sjöjungfru som byttes mot vampyr, för att sedan stå och välja mellan att vara en ananas eller FBI-agent med modifiering. Men eftersom tjejerna skulle vara något mer av det läskiga slaget, kände jag att ananas inte riktigt var passande. Jag menar, svarta blodiga vampyrer, och så kommer jag med massor av gröna blad på huvudet. Så det blev slutligen FBI med ett halvt skelettansikte. Får vara en ananas en annan (ha-ha) gång. 

Igår trodde jag inte att dagen kunde bli värre, men gissa - det blev den. När jag senare under dagen skulle bege mig till bussen, hukade jag mig ned och hörde ett illavarslande riitschhhhh. Blickade ned och såg mina bleka lår kika tillbaka på mig genom två perfekta revor. Som plus på det hela blev jag nästan sen till mitt utvecklingssamtal. Och vad skulle jag säga? "Förlåt att jag är sen, men mina byxor sprack". Dock passade det ganska bra då jag ändå var i behov av ett par nya jeans och inte kunde bestämma färg. Så nu slapp jag ju den beslutsångesten. 

Alltså, besvikelsen. Min enda lektion var inställd idag. Det hade inte varit några större problem, om det inte vore för att jag gick upp tidigt, var tvungen att välja kläder och värst av allt - jag sminkade mig. Helt i onödan. Ugh. Så nu gör jag det jag ville göra mest av allt när klockan skrek imorse: säng, te, serier. Godmorgon.

Man skulle ju nästan kunna tro att jag har haft fullt upp (vilket delvis stämmer) men jag har helt enkelt drabbats av den mystiska åkomman lathet och således försummat den här hörnan i cyberrymden. Slänger väl in en gammal hederlig re-cap i vanlig ordning:

- framförde ett tal som gick så fruktansvärt dåligt att jag inte ens tog med avslutningen för att jag ville därifrån pronto (tack och lov var det ingen superseriös uppgift heller)

- firade syster Maja som fyllde ingenmansland (19), åt tårta och testade, med hjärtat i halsgropen, den nya babyliss curl secret

- åt mammas bullar på kanelbullens dag, bakade fullkornsproppade bullar och kompenserade nyttigheterna med tårtrester

- utsatte Emma och min käre far för vegetarisk mat som mot all förmodan blev väl godkänd av köttfantasterna (suddig bild pga hungrig)

- såg (äntligen) senaste Hobbit-filmen

- producerade fram, efter många om och men, två stycken bockben till ett skrivbord där Ikeas manual knappast var till någon hjälp