Det senaste alstret

En av de bättre tingen jag har lyckats åstadkomma, men lyckas fortfarande kleta över hela pappret. Vi kan väl se det som skönhetsfläckar istället, så blir alla (läs: jag) glada.

Man måste jobba för det

Rätt häftigt egentligen hur mycket man utvecklas. Dum som jag var förlitade jag mig på minnet och tänkte att jag helt klart skulle komma ihåg datumet då jag ritade den vänstra. Jag som inte ens kan komma ihåg var jag la mobilen fem minuter efter att den lämnat min hand. Dock skulle jag tippa på att det var runt fyra år sedan, och jag minns hur stolt jag var - det var det bästa jag någonsin gjort och trodde att jag skulle åstadkomma. Och idag ritar jag som den högra. Handlar inte alls om att man är naturligt duktig, det är allt arbete man lägger ned som gör att man blir bättre. Man utvecklas ju inte genom att bara sitta på arslet och tro att ens föräldrar producerat fram en naturbegåvning. Jag vet inte hur många timmar jag har lagt ned på att dra streck, sudda, granska, haft mentala sammanbrott och lyckorus. Det är ändå så - practice makes perfect. Och det är väl en jäkla tur.

Kurerande blandning

Jag spenderar min lördag på absolut bästa sätt (åtminstone i mitt tillstånd): för mycket te, för lite chokladmuffins och ett par kolpennor vars spetsar må vara de sämsta i existensen. Det är första gången jag testar kol på riktigt, och det är väl lite speciellt. Att det är nästintill omöjligt att sudda är mitt största bekymmer eftersom jag är en hängiven anhängare till dess magiska konster. Men ibland måste man lära sig att klippa navelsträngen, och det är faktiskt rätt roligt att prova på någonting annat än den hederliga blyertspennan. 

Min andra halva

Insåg att jag aldrig visat porträttet på min andra halva, på vilken jag suddade sönder en fläck på vänstra kinden samt stoppade ned i väska med en läckande vattenflaska och ådrog den smärre vattenskador på nedre delen.

With flowers in my hair

Alltså det här med att påbörja saker utan att avsluta dem är någonting av en specilatitet beträffande mig. Men det kanske är värt väntan och mödan ändå - resultatet blir ju inte så illa pinkat.

Löprunda, övninskörning, förtäring avbockade från dagens lista. Nu väntar jag på att klockan ska gå ett varv då vi ska åka och plocka upp min andra halva på hennes jobb och åka raka vägen till Ängebäck för traditionellt jordgubbs(ätande)plockande. Har försökt övertala pappa att ta med sprutgrädde, men det verkar ha blivit någonting av ett misslyckande. 

Skaparglädje på halvflagg

Päronen försvann ut på sjön, vilket har lett till att jag numera överröstar min sångröst med bas och vrålande volym mot kvällens senare timme medan jag avverkar gamla teckningar. Har suttit med denna hela dagen. Typ. Lyckades utföra en och annan aktivitet istället för att faktiskt försöka bli klar. När jag inte kan prokrastinera läxor så börjar jag göra det med saker jag tycker om. Hmm.

Ärligt talat, vädret gör min instabil. Trodde starkt att himlen skulle öppna sig som dörrarna på mellandagsrean och ösa ned vatten, men det blev inte mer än ett par skurar här och där under eftermiddagen blandat med strålande sol. Lyckades således ta mig ut i solskenet för fika tillsammans med mamma på altanen med fötterna i gräset, samt lite huvudstående där jag nästan bröt ryggraden.

Akvarell

 

Helt okej läxa

Har börjat begrunda min konsumtion av nötter eftersom jag på något sätt lyckas få i mig dem konstant. Fitnessmänniskorna jublar över alla nyttiga fetter medan jag nojar mig över att drabbas av någon mystisk nöt-cancer. Det är min tredje måltid för dagen som inkluderar dessa prima nötter som jag nu sitter och förtär. Men samtidigt ligger min frukt- och bärkonsumtion i överkant, och än så länge har jag inte gått under.

Efter att ha ägnat tid åt saker och ting jag inte håller av som kemiplugg (och möjligtvis ha suttit och petat navelludd emellanåt) halva dagen, tänkte jag ä n t l i g e n låta händerna få greppa ritpennorna och försöka bli klar med ett porträtt i bildkursen. Trodde aldrig att det fanns någon typ av skolarbete jag gladeligen skulle ägna timmar åt att göra hemma. Ser inte alltför illa ut, bortsett från att jag på något sätt lyckats sudda sönder pappret totalt på vänstra kinden och har en mindre dödsångest över min nyvunna sudd-arms-styrka.  

Och hon spricker av lycka

Känner mig bubblig som en en flaska champagne - allt detta beröm för mina kreativa händer får mig att ramla av stolen. Har suttit och småfnittrat åt kommentarer och gillningar i flera dagar. Blir alldeles varm i hjärtat, och det behövs verkligen i dessa tider så tack tack tack av hela min rumpa (skulle säga hjärta, men min bakdel är större)!!! Måste ta tag i det här nu och göra någonting av denna gen som jag utvecklat helt på egen hand utan bidrag från mamma och pappa. Om jag inte prokrastinerade så mycket hade jag säkert redan varit halvvägs vid det här laget.

Vad händer annars då i den blivande konstnärens liv? Började 13.55 idag, så försökte plugga lite inför dagens svenska prov men lyckades somna någonstans däremellan innan jag kom iväg och kämpade igenom skolans en och en halv timme. Sedan åt jag pannkakor och dök ned bland derivator, åt lite till, och nu sitter jag här. Jobbig dag, så att säga.

Ett mästerverk

Detta är utan tvekan det absolut bästa jag någonsin har gjort, blir alldeles pirrig i benen och fnittrig när jag tänker på den (ses med fördel på långt håll, i internetväg utzoomad). Nu hänger den som 20-årspresent på väggen hos min syster, och det är bäst för henne att hon behandlar den med största vördnad. Ett altare går alldeles utmärkt.

Hon ritar

Det tar sin tid, men det är värt alla timmar i världen. Nu är den inramad och inväntar en hedersplats på väggen.

Nytt porträtt

Har äntligen börjat med porträtt på bilden i arkitekturen. Enda problemet är att vi har sisådär två-tre timmar på oss att göra klart det. Det känns inte fullt så bra när det tar minst fem timmar för mig att rita porträtt.