Har ännu inte riktigt kommit underfund med min logik. Tyckte att jag var duktig som la upp ett blogginlägg igår för att försöka motverka en analkande öken här. Grejen är väl att jag publicerade det så sent det bara går, så det var ju torka hela dagen. Nu tar jag tillfället i akt och kikar in här medan jag försöker undvika att skriva klart religionen som jag egentligen hade planerat att skicka in i fredags.

 

Efter en ätarhelg blandad med påskäggsjakt, urdålig film (kommer aldrig någonsin låta Emma och pappa välja film på egen hand; min beslutsångest genererar åtminstone en sevärd film) och tappra försök att göra klart religionen, så vet jag inte om jag känner mig utvilad eller utmattad. Misförstå mig rätt, det har varit en riktigt bra helg, men även dessa kan kännas som OS. Snart går tåget hem till Emma där hon ska bjuda på skönhetsterapi för tre generationer Alexandersson. Bara att tacka och ta emot, skadar inte att bli omhändertagen (även om jag inte lyft ett finger den här helgen).

Just nu går jag verkligen på reserverna. Det är nästan så att jag skulle behöva gå i förtidspension redan nu, alternativt gå i ide ett par år. Lovet kunde inte komma mer lägligt, ärligt talat. Lyckades dock hasa mig in till stan för att fika med Emma (vem försöker jag lura, man klarar alltid av att fika, oavsett grad av defekthet). Känns ju som att kaffe borde ge energi som tusan, men nu gav det dock motsatt effekt för oss båda. Kan ha berott på att latten bestod av 99 procent varm mjölk, men ändå.

 

Sitter numera med min potentiella skissbok som lär förbli potentiell i framtiden. Lyckas förvandla ett snabbt projekt till ett mastodont projekt som jag aldrig avslutar. Ungeför som allt annat jag gör.

 

Alltså, jag måste ha rubbat mitt sömnmönster på något sätt. Kroppen verkar inte vara med på hela den här grejen med att få åtta timmars sömn, utan vaknar istället till liv vid ett visst klockslag - oavsett när jag somnar. Fick väl fem timmars sömn inatt och blev totalt lurad av att klockan ställdes om. Har därför inte riktigt hängt med i svängarna under dagen, lika delar trött som förvirrad. Tog tillfället i akt och undvek att göra många knop, vilket ledde till att jag bland annat spenderade morgonen i soffan framför teven med en handkontroll, och eftermiddagen ihophasad på en stol med - hör och häpna - skolarbeten. Och serier.

 

Alltså, vilken dag. Vilken dag. Jag har nog aldrig någonsin i hela mitt liv utsatt mig själv medvetet får någonting så intensivt som detta jäkla högskoleprov. Tur för mig att jag ännu har all matte färsk i huvudet, så det blev det minsta problemet. Låt oss prata om den obefintliga tiden, istället. 55 minuter att försöka producera fram korrekta svarsalternativ, jämfört med de tre timmarna jag hade på mig under onsdagens matteprov. Rätt lagom kontrast, så att säga. Är dock riktigt nöjd att jag fick tummen ur och gjorde provet (mest för att jag faktiskt mer eller mindre är tvungen för att komma in på önskat universitet). Ger mig själv en klapp på axeln och hoppas på det bästa.

 

När jag redan håller på att babbla om tid, så har den här månaden passerat med raketfart. Känns som om det vore igår som jag klagade på att jag inte skulle ha en ledig stund under hela mars. Och se på mig nu - det hade jag inte heller! Inväntar frenetiskt påsklovet så att jag åtminstone kan få tid till att sova (varvat med plugg, såklart, annars är det inget riktigt lov).

 

Jag har börjat ta shots varje morgon och kväll. Men Malin, tänker ni. Är hon redan påväg utför? Nej, kära vänner. Mamma har nämligen tryckt en dunk med drickbar gel-liknande Aloe Vera som tydligen ska fungera jättebra för inte fungerande magar, så nyss mätte jag upp den sega vätskan i en äggkopp och svepte den i två hulkande munnar. Mamma sa personligen att det smakade helt okej, ungefär som grapefrukt. Jag kan personligen säga att hon är helt ute och cyklar, för nej det smakar inte som grapefrukt. Även om jag nu aldrig ens smakat det, så kan jag ändå garanterat säga att så inte är fallet. Men om mormor lyckades ta sig igenom en hel dunke, måste väl jag också kunna göra det. Skam den som ger sig, liksom.

 

I torsdags fyllde mannen, myten, legenden år. Det tycks ha blivit något av en tradition att pappa bjuder ut oss på middag på hans egen födelsedag. Vet inte riktigt om det ska fungera på det sättet, men jag och Emma bidrog åtminstone med presenter dagen i ära. Blev tillslut en hel tre-rätters efter att jag insisterat på efterrätt, trots att Crème brûléen var slut (när jag för en gångs skull lyckats välja och vraka fortare än Emma). Ser det som ett omen att jag ska ta tag i det hemmavid någon gång i framtiden.

Finns här också, om ni inte får nog av mig.

 

Av någon mystisk andledning som jag ännu inte kommit att förstå ännu, slog jag upp ögonen tio i sju. Lyckades visserligen halvsova ytterligare fyrtio minuter eftersom det mer eller mindre kändes som om jag hade blivit klubbad av en valross, men sedan var det bra med det. No no, tänkte hjärnan och kroppen när jag envist knep ihop ögonen. Så klockan åtta var jag uppe på benen, tjugo över var jag ute i spåret för att förbereda min ide-kropp på det kommande löptestet i skolan. Själv tyckte jag det kändes som en strålande idé då jag stod inomhus och vittnade den skinande solen. Påminde lite om när jag gav mig ut på löprundor under tidiga sommarmorgnar. Problemet var väl mestadels att det för närvarande inte är sommar, och att varje kroppsdel sannerligen inte kände samma värme när jag klev ut genom dörren. Det var minsann lite väl friskt i luften. Typ isigt friskt (fanns till och med snö på vissa ställen (???)).

Det var ett tappert försök att plugga matte under eftermiddagen. Satte mig vid köksbordet och tänkte få lite gjort så att chanserna att bli godkänd på nästa veckas prov skulle bli en möjlighet. Det går väl att gissa hur mina avsikter försvann i periferin. Sörplade mest kaffe och åt massor av vitaminer i fruktig form, men till mitt försvar så fungerar jag knappt utan någonting i magen. Möjligtvis ett par koppar kaffe också alternativt flera liter med te.

 

Igår lyckades jag efter många om och men bli klar med den kommande fredagens krönika där jag just pratar om att skjuta upp saker hela tiden, ironiskt nog. Skjöt till och med upp krönikan till sista inlämningsdagen, och ändå tog det bara någon timma att få ihop det hela. Nu hade jag visserligen redan gjort ett förarbete innan helgen och kladdat ned potentiella paragrafer, så jag är inte så lat. Det är sjukt egentligen hur mycket tid som går åt till att förbereda sig för någonting istället för att bara sätta sig med det direkt och bli klar med skiten.

 

Mvh alltid-ute-i-god-tid-Malin.

Okej, jag vet. Det har varit en hel del babblande om böcker nu på sista tiden (fast jag klagar inte, skulle lätt kunna omvända bloggen till ett litterärt Mecka), men jag fick höra en sådan chockerande nyhet idag att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Den mest brilliante författaren genom tiderna, Terry Pratchett, har tagit armkrok med Döden och vaggat iväg med honom.

 

Det finns ingen författare som jag avgudar så mycket som denna man - hans sätt att skriva, historierna, satiren, budskapen. Sådana mästerverk. Mina favoritcitat kommer från Pratchetts böcker (där majoriteten har fått mig att skratta tills jag nästan kissade på mig), mina favoritkaraktärer likaså. Ska ni bara läsa en enda fantasybok i hela ert liv, läs en från hans Diskvärld. Ni kommer undra vart han varit hela ert liv.

 

Prokrastinerade hela morgonen och läste klart boken på bilden. Och vilken bok, alltså. Vilken serie. Är nog första gången på länge som jag inte stänger ihop en bok och känner mig mentalt utpumpad, tömd på känslor och med en vilja att kasta den utför ett stup. Mådde för en gångs skull relativt bra när sista sidan var läst. Rekommenderas såhäääääääär mycket.

 

Gymnasiearbetet inlämnat, 100-dagarsfesten färdigdansad. Studenten börjar kännas lite för verklig för min smak. Är inte riktigt redo att hoppa av barn-tåget än.

Kan vi prata om det faktum att det har gått nästan en vecka sedan mitt senaste inlägg, och att jag sedan dess knappt haft en ledig stund? Snart två veckor har gått sedan lovet och jag är redan så fruktansvärt sliten så att man kan tro att jag deltagit i OS. Liksom, wow. Vilken uthållighet.

 

Kan vi annars prata om det faktum att böckerna jag beställde på bokrean levererades förra veckan? Alltså den lyckan, ni förstår inte. Det är som att sitta och stirra på choklad utan att få äta det - det bara vattnas i munnen på mig. Har ännu inte lyckats placera dem någonstans än eftersom mitt bokhylleutrymme för närvarande är obefintligt. Ytterst märkligt.