Av någon mystisk andledning som jag ännu inte kommit att förstå ännu, slog jag upp ögonen tio i sju. Lyckades visserligen halvsova ytterligare fyrtio minuter eftersom det mer eller mindre kändes som om jag hade blivit klubbad av en valross, men sedan var det bra med det. No no, tänkte hjärnan och kroppen när jag envist knep ihop ögonen. Så klockan åtta var jag uppe på benen, tjugo över var jag ute i spåret för att förbereda min ide-kropp på det kommande löptestet i skolan. Själv tyckte jag det kändes som en strålande idé då jag stod inomhus och vittnade den skinande solen. Påminde lite om när jag gav mig ut på löprundor under tidiga sommarmorgnar. Problemet var väl mestadels att det för närvarande inte är sommar, och att varje kroppsdel sannerligen inte kände samma värme när jag klev ut genom dörren. Det var minsann lite väl friskt i luften. Typ isigt friskt (fanns till och med snö på vissa ställen (???)).