Denna dagen kan vara en av de lyckligaste i hela mitt liv. Eller ja, nu infaller den visserligen varje år vid samma tidpunkt, men ändå. Jag får vältra mig i gudomligheter, utnyttja min beslutsångest och öppna upp nya världar:

 

Bokrean.

 

Jag tror inte ni förstår hur länge jag har suttit och letat bland alla tillgängliga böcker. Fick presentkort på adlibris i födelsedagspresent som jag kommer att utnyttja till fullo - problemet är bara att det finns så jäkla många böcker och att jag inte kan köpa dem alla. I-landsproblem, jag vet. Plus att jag redan har femetioelva orörda böcker som stått på tur i två år, som nu säkert kommer att få vänta ytterligare ett år. Å andra sidan har det nog aldrig varit något större problem för mig - gillar ju det där med att alltid ha flera på lager så att man vet att man alltid har någonting nytt att läsa. Fast sen så ska man ju läsa dem också.

Vissa dagar är bättre än andra. Speciellt de dagar som innefattar bakverk. Speciellt fettisdagen (som gärna får dryga ut en hel vecka). Dagen i ära gick jag förbi Swenströmskas och inhandlade två surdegssemlor till mig och mamma som blev obefintliga relativt fort. Apropå bakverk - försöker hitta ett någorlunda simpelt recept på en tårta som Emma är ordinerad att producera till min student. Mamma tyckte det vore sportsligt av mig att åtminstone ge henne en chans att provbaka den x antal gånger så att hon inte behöver ha ångest inför den. Emma har ju trots allt historik med brända kladdkakor som inte ens gick sönder när man kastade frisbee med dem.

 

Pappa kom hem på lunchen med rosor i högsta hugg: "de är gula så nu mår du redan mycket bättre, va?" Har varit helt slutkörd sedan söndags och haft kroppsliga problem med det ena och det andra. Eftersom jag på söndag morgon begav mig ut på mina nya längdskidor i 120, har mamma en teori om att jag använde upp mina sista energidepåer efter att ha varit förkyld i femtio år. Kan nog ligga någonting i det - känns som om jag blivit klubbad av ett kylskåp och inte kan äta någonting (eller ens vara uppe på benen) utan att få ont i magen eller bli illamående (hallå eventuell magsjuka). Hursomhelst så ståtar rosorna bredvid mig på skrivbordet som små mini-solar medan jag ömsom snorar, ömsom krampar. Även om de inte botar hälsan, så är de iallafall fina. Och eliminerar lukten av instängdhet och oduschad Malin.

Sitter barnvakt till brasan och gör allt för att hålla den vid liv. Det är med lätt panik jag petar in ved och ser för min inre blick hur det råkar ta eld i mattan eller mitt hår (skojar bara mamma, jag vet hur man hanterar den öppna spisen. Typ). Känns dock extra bra att ligga framför brasan eftersom delar av klassen badade isvak idag (inte jag pga en del feghet och två delar medicinska orsaker). Jag stod och frös bredvid, så kan inte ens tänka mig hur de som plaskade för glatta livet kände. Förmodligen ingenting eftersom kroppen måste ha domnat redan innan de träffade vattenytan. För egen del domnade bara fingrar och tår bort. Helt ok med tanke på deras situation.

Man blir ju helt kär i dessa små sprattlande skrikmaskiner. Dopet inleddes med melodin till Björnes Magasin så nostalgin svepte över en som en tsunami - men åh vad fint dopet var! Bonus att efterfesten bjöd på laktorsfri förtäring (är nog första gången jag varit med om det) med pajkalas och tårtkalas. Och skumpa. 

 

Idag har jag tagit ännu ett steg in i vuxenvärlden - har satt mig i bostadskö i Göteborg och hoppas innerligt att jag inte ska behöva bo i ett tält om det blir studier till hösten. Å andra sidan har väl ingen dött av lite frisk luft.

Vi är en salig samling som sitter på tåget mot huvudstaden - den kvinnliga trion har attackerats av förkylningsvirus med ursprung mamma. Den enda som inte sitter och snorar för tillfället är Steffe, men skam den som ger sig; våra bakterier når honom snart. På dagens agenda står tågresa överst tätt följt av dop, närmare bestämt en halvtimma efter framkomst. Det kommer minst sagt bli en actionfylld tur med taxin för att komma fram i tid med storstadstrafik plus typiskt svenskt snöoväder. 

Jag vet inte hur länge jag har prokrastinerat den här morgonen - låg utslagen i sängen lite väl länge, åt frukost lite väl länge (eller njöt av den, hur man nu väljer att se på saken (jag ser det åtminstone som så)) och så började jag - hör och häpna - städa rummet så att jag numera kan se golvet. Allting för att slippa sätta mig vid datorn och kasta mig på gymnasiearbetet. Nu bloggar jag, till och med. Ännu ett sätt att undvika det oundvikliga.

Jag har fått en sådan dille på att läsa så ni anar inte, det har blivit något av ett störningsmoment. Missförstå mig rätt, jag älskar att läsa. Älskar böcker, älskar ord, älskar känslan av att sitta med nästan i uppslagen och uppleva en helt annan värld. Det är bara det att jag börjar imprioritera så istället för att, typ, plugga som jag egentligen borde, slukar jag böcker som om de vore choklad. Plus det faktum att jag känner mig alldeles deprimerad och tom när jag läst ut en bok, för ärligt talat, vad gör man när boken är slut? Hur går man vidare med livet? Finns det en andra del och varför är den inte i mina händer? Alltså ???? Böcker kommer bli min undergång.

Vi gick samma väg som så många judar, romer, homosexuella gått. Auschwitz där inglasade rum fyllts med glasögon, skor, resväskor och benproteser. Trappor som permanent buktar inåt efter alla som vandrat uppför och nedför dem. Väggar täckta med fotografier på sedan länge mördade människor, med blommor hängandes vid enstaka porträtt. Vi följde perrongen på Birkenau som ledde till gaskammare, gick genom baracker där så många människor trängts, levt och dött. Fick se det helvete som så ofantligt många tvingats genomlida.

Det kan vara så att jag just nu äter lussebulle i plural. Det kan också vara så att en speciell xbox kom i tisdags och att jag har spenderat min lediga tid med att inviga den i ett flertal timmar. Eftersom jag även fick med hela Halo-samlingen så finns det äntligen ett enkelt sätt att få tyst på pappa ett tag. Tusenlapparna är välinvesterade, kan man säga. Dock har detta resulterat i ett dilemma - i och med att alla serier jag ser på kommer tillbaka nu, är det minst sagt svårt att prioritera. Har redan flera avsnitt som ligger på hög som jag verkligen vill se, men så vill jag ju verkligen spela också. Dessa i-landsproblem, alltså.

Idag var dagen som jag fick tummen ur och satte upp mina tavlor på väggen (och tog kort på dem med sämsta ljuset och sämsta mobilkameran). Enda problemet är att i ena tavlan sitter en minimal träbit fast innanför glaset som jag inte märkte förrän den kom upp, och majoriteten känner mig tillräckligt för att veta att denna träbit kommer förbli på samma plats i minst ett år.

 

Annars har jag idag lärt mig att det är en dum idé att andas in samtidigt som man sköljer ansiktet med vatten, liksom att vår bil har en sådan där pensionärsstång (på biltaket) som brukar finnas i duschar, vilken fungerar alldeles ypperligt när det är halt ute och man är på väg att erfara en flygtur.

Var ute på sjön, lagade mat och kokade kaffe mitt i vågornas klimax samt försökte hålla mig kvar på toalettsitsen för glatta livet. Vi var på danskt vatten, cyklade på Läsö, badade (jag vet! Otroligt!), befann mig i bokhimmelriket, seglade, seglade och seglade samt spanade inhamnvärdar. Och inte att förglömma: linnebrännan. Väl hemma tog jag och Emma en systerkväll på en uteservering, åt några kilon äpplen från egna äppelträdet, bakade således godaste äppelpajen som inmundigades i rasande fart. Ägnade crohnisen ett helt inlägg av klagande och så avverkades en kräftskiva där vi tog med brödrosten ut till altanen. Så blev jag med iphone, också.