Krönika
Sista dagen i frihet
Ja, då har man fått den här dagen att gå. Tog en rejäl pch välbehövlig siesta hela morgonen, pluggade matte, avverkade nyutkomna serieavsnitt och hoppade av glädje när ett mail ramlade in i inkorgen med svar från frågor jag ställt till hemlig person angående (inte så värst) hemligt gymnasiearbete. Och nu sitter jag med bakdelen placerad i soffan med samma känsla som när man hade förkrympta ben och försökte hålla sig vaken på nyårsafton. Vet inte om det har någonting att göra med att pappa fullkomligt slaktade mig på badminton igår medan jag försökte fånga flugor. Ytterst tveksamt.
Sista dagen i frihet innan väckarklockan kallar på en från periferin. Känner mig inte supertaggad på att behöva ställa klockan igen. Eller att gå till skolan. Eller att ta ansvar. Eller att behöva sätta på mig bh igen. Jag tror jag talar för alla när jag säger att livet är så mycket bättre när man låter sina bästisar hänga fritt och slipper alla problem med bh-band som åker av eller sitter för hårt samt diverse nip-slips. Om jag ska vara ärlig är det nog det som jag mest fasar över imorgon. Inte att behöva gå till skolan, utan att behöva ha på sig bh. Och att sätta på sig jeans.
Första halvåret som gått
Inledde året med en stor fet pizza och badmintonmatch med familjen där vi kvinnor förlorade (men poängen var missvisande - vi hade helt klart bättre spel). Mådda rätt kasst under januari med crohnisen som lekte rövare, vilket resulterade i större blodförluster på vårdcentraler och snabbdejting med läkare. Det snöade också, hör och häpna, och jag och Emma passade på att unna oss en spakväll. Lyckades ordbajsa ihop en inlämning i svenskan (som blev lite sen) och köpte en perfekt bh med råsnygga örhängen (kände mig som i Victorias Secret) som numera består av betydligt färre (plast)kristaller.
Åkte till Stockholm på möbel/ljusmässa med arkitekturen, käkade en hel del pannkakor och våfflor i hopp om att det skulle få crohnisen att sluta hänga med mig hela tiden, och mitt i allting blev Emma en tjugoåring som vi firade med en rejäl chokladtårta. Köpte dessutom dyraste presenten någonsin i form av en klocka från Marc Jacobs (okej pappa och farmor var med och delade på den) och fick således det bästa fotot på Emma någonsin. Ritade en hel del vilket gav resultat när jag åstadkom det bästa i min existens. Den skönheten lämnades över i Emmas händer och om tid var pengar så skulle jag aldrig ha råd att köpa en sådan. Någonsin. Ja, och så publicerades en av mina krönikor. Inte att förglömma så blev jag 18 år, gick på min första krogrunda någonsin där min första flirt var en berusad flintig 35+. Lätt besviken.
Semlorna togs till en helt ny nivå när jag åtnjöt en surdegsskapelse från Swenströmskas - det var regnbågar i hela munnen. Åkte skidor med några vänner där jag tog priset för finast (och flest) vurpor varav den ena innehöll en lift och den andra ett lådhopp. Blev beroende av John Green och läste hans böcker på en och samma gång samtidigt som jag grinade tills vätskebristen slog till. Sedan blev jag förkyld i en evighet, blev bjuden på middag av pappa som fyllde år och hade myskväll med tjejerna då vi drack chardonnay och snackade skit i vanlig ordning. Så föll livet på sned, var på farmors begravning och började omprioritera.
Eftersom jag blivit vuxen på papper var det dags för mig att byta från barnavdelningen till vuxenmedicin med allt det ansvar dett innebär (veta vilka piller man proppar i sig, hur många gram, måste prata med läkare själv). Hade en del krångel med magen igen, men det botades med ny säsong av Game of Thrones. Begav mig ut på min andra krogrunda någonsin, och bakisdagen blev en bakardag med tillverkning samt smakning av potentiella bröllopstårtor. Fick veta att cashewnötter inte är nötter utan i sälva verket frön (jag vet, skitkonstigt). Rullade sushi för första gången och var på möhippa där vi dansade poledance, spelade in en singel, badade bubbelpool och dansade.
Pappa köpte ny grill och varje måltid blev således grillad. Publicerade en ny krönika om hur jag cyklade in i en vägg, hade en hel del skolångest innan sommarlovet och pessimismen sken genom många blogginlägg (ber om ursäkt). Var på bröllop på ute på vischan, åt bröllopstårta tre dagar i streck och snorade i flera veckor. Jag och Emma bjöd mamma på en hejdundrande mors dag-picknick i stadsträdgården med skumpa. Skrev slutprov i kemi, läste ännu mer John Green, drack litervis med kaffe och te. Avslutade månaden med att rengöra mossiga utemöbler en hel eftermiddag. Gratis.
Spelade krocket och grillade, firade Maja som tog studenten och träffade långväga släkt (och åt en hel del fika, inte mig emot). Midsommar avverkades med tjejerna och ett halvhjärtat mästerskap i kubb. Bakade ett lass hurtbullar som fick följa med mig och pappa på en utflykt till Borgvik, där vi såg utställningen A child is born och strosade runt i naturen med x antal fikapauser. Plockade (förtärde) jordgubbar på Ängebäck enligt tradition, vilket gick bättre det här året eftersom vi inte fastnade mitt i ett åskoväder. Farmor och farfars hus såldes, och så fick jag tummen ur och ordnade en digital portfolio för mina bilder.
All eloge till er som är kvar
Nej, jag har inte legat i en bakfylla sedan nyår. Man kan snarare kalla det en bakfylla från livet - drabbades av artonårskris och prokrastinerade större delen av dagarna i förhoppning om att förhala det faktum att gymnasiset går mot sitt slut och att jag måste välja universitet och kurs inom en snar framtid. Och att pilla navelludd dessa dagar har inte hjälpt mer än att jag kommit ännu närmare beslutet utan att riktigt ha ett beslut. Det var så himla mycket enklare på lågstadiet när det enda man oroade sig över vad huruvida man skulle få en boll i ansiktet på rastens bandymatch eller inte.
I år har jag absolut noll nyårslöften för att a) jag bryter dem alltid eller b) glömmer bort dem liksom c) känns de bara ångestrelaterade. Möjligtvis också att d) sådana måsten får mig bara att bli handlingsförlamad och känna lika stor press som att göra ett fysikprov. Det enda som jag faktiskt har lyckats föra in på årets agenda är att jag och min syster ska planera in en utflykt varje månad för att se mer än fyra väggar, varav en av dessa utflykter består av kosläpp. Och då jag har en tendens att förhala diverse viktiga ting har jag börjat planera och prioritera vad som måste göras under dagarna . Jag måste till och med skriva upp att blogga för att få det gjort. Det är väl tur att jag åtminstone har kapaciteten att duscha utan att behöva skriva upp det. Vilket påminnner mig om någonting...
Julafton #2
Julafton #1
Från oss alla till er alla
Eftersom att vi inte är som alla andra. God jul!
Frustrationen, alltså
Pappa väckte mig idag. Han väckte mig på mitt jullov. Bara för att jag skulle hinna ringa till vårdcentralen för att skaffa mig lite nya recept. Klockan var tre minuter över nio när jag ringde. Och vad var det om inte upptaget. TRE MINUTER EFTER ATT DE ÖPPNAT TELEFONTIDEN.
TRE.
MINUTER.
Jag tror inte ni förstår min frustration. Här har jag alltså varit tvungen att bli väckt på mitt lov, och så kommer jag inte fram för att hela Hammarö ringer till vårdcentralen på en och samma gång. Tre minuter över nio. Allihop. Samtidigt. Nu sitter jag dock här med en latte så det känns väl lite bättre. Har ju tid att fortsätta med gymnasiearbetet som är på lika god väg som min chans att komma fram till vårdcentralen.
Advent och diverse skinkor
Jag tänkte precis skriva att jag inte gjort vidare mycket idag, tills jag kom på att jag faktiskt inte - till min förvåning - bara suttit på min bakdel denna söndag. Har en tendens att tycka att jag inte gör någonting så länge jag håller mig inom husets fyra väggar MEN jag har idag åstadkommit följande med endast en resa ut i civilisationen:
- bakade bröd på morgonen, vilket min mage tyckte var en bra idé (och pappa)
- Slog in julklappar och dylikt
- tränade (läs: låg på golvet och flåsade)
- åkte till Emma och förtärde obligatorisk adventsfika
- griljerade skinka för första gången i mitt artonåriga liv pga att ingen annan (pappa) orkade
Och så fick man den dagen att gå.
(Det är faktiskt Emma i hörnet för en gångs skull.)
Jullov och vitaminer
Under gårdagen firade jag in jullovet genom att trängas bland halva Karlstad på jakt efter de sista julklapparna. Jag var bombsäker på att det skulle vara relativt lugnt - jag var ju ändå där vid halv tolv. Hade en aning fel där, alltså. Dessutom hade jag inte fått i mig mer än en frukost hemmavid samt skolans tallriksmodell bestående av chokladboll och blaskig festis, så det var en lätt irriterad Malin som pressade sig fram mellan påsar och kroppar. Men skam den som ger sig, ty jag är klar med alla planerade inköp. Nu är det bara impulsköpen kvar.
Inledde morgonen med färskpressad juice i och med att pappa köpt hem ett helt nät med skönheterna inför julbaket när jag bara behövde en. Tänkte maxa kroppens vitaminintag idag med alla bokstäver, och ta en dos d-vitamin så fort jag lyckats flytta min bakdel från soffan.
Julgodis #2
Julkänslan infinner sig
Häromdagen sov jag hos Emma och klädde hennes första (plast)gran någonsin med en improviserad stjärna, och nu är gran nummer två på en vecka aklarad. Chokladaskarna är urätna, pepparkakorna är gjorda, snickersrutorna till allas förvåning inte försvunna och alla går runt i ett matkoma som kommer vara i en vecka.
Jag lyckadesn också lägga beslag på denna skönhet eftersom vi har x antal gamar i familjen som norpar dem vid första bästa tillfälle (kan hända att jag var tvungen att ta från andra lagret). Förstår dock inte hypen kring den, finns så mycket godare än den lilla vita tingesten. Mamma fick sig dock en chock när hon tryckte in en hallon-lakrits pralin i munnen som aldrig existerat i asken. Och, såklart, så finns ju inte trillingnöten längre. Besvikelsen, alltså.
Laddar nu upp inför morgondagen då jag tänkte gå upp relativt tidigt för att hinna plugga ordentligt eftersom gran nummer tre ska upp. Och ja, så ska vi ju baka ytterligare fem ton julgodis hemma hos pappa.
Mvh rullande-Malin.
Just nu
Här sitter jag, och här kommer jag sitta nästan non-stop fram till onsdag. Slutprovet i fysik närmar sig lite väl fort, och är lite väl onödigt kan jag tycka så här i juletider. Att vi ska klä en jäkla massa granar under helgen och baka några ton julgodis bidrar inte direkt till mindre stress. Men det bidrar iallafall till själen.
Det senaste alstret
En av de bättre tingen jag har lyckats åstadkomma, men lyckas fortfarande kleta över hela pappret. Vi kan väl se det som skönhetsfläckar istället, så blir alla (läs: jag) glada.
Julklappar och annat onödigt
Nu har jag officiellt inlett julklappsjakten, varav en blev en tidig julklapp till mig själv som sig bör nu i december. Har för första gången blivit ägare till ett par skinnhandskar. Vet inte hur länge jag stod och försökte komma fram till en bra storlek, blev till och med tvungen att rådfråga tre stycken för att få fram det ultimata svaret: mamma, kassörskan och en tant som stod bredvid mig på jakt efter en obefintlig storlek handskar. Men slutligen slängde jag handskarna på disken, betalade för mig och lämnade stan. Ganska lägligt ändå i och med att jag glömde mina andra vantar i skolan, som om mitt undermedvetna verkligen ville ha skinnhandskarna.
Annars befinner jag mig i något av en misär då jag numera är ikapp The 100 och inte har några fler serieavsnitt att se på, vilket i sin tur leder till att jag faktiskt måste ta tag i allt det där som har med skola att göra. Ryser av bara tanken. Så vad gör man? Jo, man hittar nya sätt att prokrastinera - yoga.
Att undkomma arbete, och sushi
Fördelar med att ha en blogg är att man kan smita iväg och skriva inlägg när man egentligen ska hjälpa till och göra sallad. Just nu blev Emma ordinerad den uppgiften medan jag ligger i sängen och skriver ett inlägg som tar längre tid än vad det egentligen borde. Hehe. Men till mitt försvar stod jag (nästan) för matlagningen igår när sushi skulle förtäras. Pappa fick testa att rulla för första gången någonsin, och han bokstavligen stod och stampade bredvid mig när jag rullade. Har nog aldrig sett honom så exalterad när det kommer till mat, och det, mina vänner, säger en hel del.
Det har inte varit många knop idag, alltså. Förkylningen har slagit in dörren igen lagomt till helgen och jag låg klubbad i sängen någon timma mitt på dagen. MEN jag åstadkom ytterligare en omgång lussebullar (och åt x antal) innan min fysiska aktivitet sjönk till noll. Mer behöver man inte göra på en dag.
Treat yo self
Det fina med december är att allting du köper till dig själv kan ses som en tidig julklapp - och sådant kan man aldrig få nog av. Själv knallade jag häromdagen in på Panduro och lade vantarna (bokstavligen) på en suddpenna samt en vit gelpenna. Jag som älskar att sudda av flera olika anledningar, som a) för att high-lighta bland annat hår, men mest för att b) jag alltid har en hel del streck som befinner sig på fel plats. Detta resulterar i sin tur att mina tidigare kantiga sudd snabbt blir rätt knubbiga om än obefintliga. Men denna skönhet går det att vässa till kanterna på så att suddet blir så spetsigt att man kan skada någon med det om man är tillräckligt aggressiv. Så nu ska jag ut i garaget och testa mina nya kompisar. Och jag är inte aggressiv, lovar.
Att prioritera hälsan
Varför ska man må bra för
Kära vänner, jag har gjort det igen. Jag har ådragit mig en sådan förkylning så att det känns som om jag sprungit in i en vägg. Och vilken vägg. Näsan rinner, käken värkar, huvudet befinner sig i periferin och jag förlorar lukt- och smaksinnet i rasande fart. Häromdagen vaccinerade jag mig nämligen mot influensan eftersom jag befinner mig i riskzonen. Men så är det ju det här med att man kan få lite bieffekter av vederbörande spruta, och det faktum att jag knaprar immunnedsättande tabletter bidrar inte direkt till att hålla sig frisk. Så ja. Känns jättekul att vaccinet som ska hålla mig frisk istället klubbar mig med ett slagträ.
Annars har jag idag lyckats banka in fysik inför slutprovet samt bakat lussebullar efter att ha slagits för att upprätthålla jultraditionerna. Kan inte säga att de blev fina, men det spelar ingen roll. Allt ska inmundigas.
Senaste krönikan
