Ja, då har man fått den här dagen att gå. Tog en rejäl pch välbehövlig siesta hela morgonen, pluggade matte, avverkade nyutkomna serieavsnitt och hoppade av glädje när ett mail ramlade in i inkorgen med svar från frågor jag ställt till hemlig person angående (inte så värst) hemligt gymnasiearbete. Och nu sitter jag med bakdelen placerad i soffan med samma känsla som när man hade förkrympta ben och försökte hålla sig vaken på nyårsafton. Vet inte om det har någonting att göra med att pappa fullkomligt slaktade mig på badminton igår medan jag försökte fånga flugor. Ytterst tveksamt. 

 

Sista dagen i frihet innan väckarklockan kallar på en från periferin. Känner mig inte supertaggad på att behöva ställa klockan igen. Eller att gå till skolan. Eller att ta ansvar. Eller att behöva sätta på mig bh igen. Jag tror jag talar för alla när jag säger att livet är så mycket bättre när man låter sina bästisar hänga fritt och slipper alla problem med bh-band som åker av eller sitter för hårt samt diverse nip-slips. Om jag ska vara ärlig är det nog det som jag mest fasar över imorgon. Inte att behöva gå till skolan, utan att behöva ha på sig bh. Och att sätta på sig jeans.