70 år

Idag är det förintelsens minnesdag. 70 år har gått sedan man bröt sig igenom och befriade oskyldiga, dödsdömda människor. 70 år sedan världen skakades av bilderna från alla de koncentrationsläger man fann. Det kan kännas svårt att ta på - 7 miljoner människor som brutalt mördades. Det krävs att vara där för att få perspektiv på det hela, för att förstå.

För fyra år sedan konfirmerade jag mig i en grupp som riktade in sig på mänskliga rättigheter. Av alla de val jag gjort i livet (de dumma inkluderade) så var nog det här det viktigaste någonsin. Vi åkte till Polen, besökte koncentrationsläger och avrättningsplatser, lyssnade på en föreläsning av en överlevare och följde samma spår som en då jämnårig flicka, vilken miste livet på grund av att hon inte tyckte och tänkte som andra. Vi besökte en gammal skola där man tränat upp unga SS-soldater, där man hängt upp judar på krokar och avrättat dem i bunkrar.

Vi gick samma väg som så många judar, romer, homosexuella gått. Auschwitz där inglasade rum fyllts med glasögon, skor, resväskor och benproteser. Trappor som permanent buktar inåt efter alla som vandrat uppför och nedför dem. Väggar täckta med fotografier på sedan länge mördade människor, med blommor hängandes vid enstaka porträtt. Vi följde perrongen på Birkenau som ledde till gaskammare, gick genom baracker där så många människor trängts, levt och dött. Fick se det helvete som så ofantligt många tvingats genomlida.

Ord kan inte förklara hur viktigt det är att tala om det här, att lära sig och föra kunskapen vidare. Det finns de som påstår att förintelsen inte ägde rum - trots de bevis som finns. Det är så viktigt att inte glömma, att inte bara se det som ännu en händelse i världshistorien. Trots att vi har alla berättelser, att vi har sett förödelsen, pågår fortfarande folkmord dagligen utan att det förhindras. Med all den bakgrund vi har, lyckas vi inte lära oss av historen. Vi måste gemensamt arbeta för att förebygga denna omänsklighet; det går inte att vänta tills det redan sker.

 

Det är så viktigt att se alla som människor, att alla har samma rättigheter. Vi föds alla på den här jorden, och vi dör alla på den här jorden. Bara för att man har ett annat synsätt, en annan livsfilosofi, tror på en annan gud eller älskar någon som en annan inte skulle älska, betyder det inte att man är mindre värd. Vi är alla jämlikar.

Du är så klok Malin ❤️. Och det är så sant att vi måste berätta denna historia vidare så världen aldrig glömmer.

Otroligt viktigt inlägg. vi får aldrig glömma. Och vi måste lära oss så det aldrig upprepas!

Jag har också gjort ett besök där (för många år sen), det var väldigt gripande....
Hemskt!

Ja, det är så otroligt viktigt att det bevarats. Det får inte falla i glömska! Bra inlägg!

Det måste vara en otroligt stark upplevelse att ha varit där.