Det blir en bra kväll
Pappa har äntligen fått sin älskade grill som han trånat efter i veckor. Han har nästan gått runt i cirklar med ångest alla soliga kvällar för att han inte haft en fungerande grill tillhands. Så nu lär han grilla upp flera veckors missade grillkvällar som vi tillslut kommer få pressa ned i våra magsäckar. Men jag klagar inte: har ärvt pappas matmage så det tar inte stopp förrän femte portionen. Typ. Och det är väl bra att ladda upp, för ikväll har jag äran att ackompanjera min syster och hennes kompisar ut i staden. Önskar er en riktigt bra valborg vare sig ni ser på brasor ute, ser på brasor inomhus a la kamin, ser på en annan typ av brasa, firar med vänner hemma eller ute!
Fysiskt nederlag
Idag var det uppgjort att efter 18.00 skulle jag och min far bege oss ut i 5km-spåret. Var rätt taggad: perfekt luft och värme med en låg sol, plus att få springa mitt i skogsidyllen. Sedan var jag inte så taggad längre. Kom aldrig in i något flås och medan jag strongt försökte lyfta fötterna ovan marken som om jag sprang i lera, hoppade pappa som någon jäkla kanin bredvid mig. Inte nog med det så var den perfekta luften full av småflugor som absolut skulle in i mun och näsa. Och så rolig var det löpturen. Kände ärligt talat för att bara lägga mig ner mitt på spåret och börja storgrina, samt slå skiten ur en löpare som sprang intervaller kring oss som en gasell.
Fullt ös, aningen medvetslös
- Min krönika publicerades
- Försökte desperat få bort den vintriga kulören från kroppen
- Deltog tappert i en möhippa där vi dansade poledance, spelade in en singel, badade bubbelpool och dansade hela natten (och mön delade ut kramar och bilfönstertvätt)
- Hade ut en hel burk med kaffe
- Räddade en hel burk med kaffe
- Försökte jobba med lätt frånvarande kropp och knopp
Döden är gul
Lyckades nästan bli påkörd av en cyklist imorse under min löprunda, som kom flygandes nedför en backe medan jag var alldeles för upptagen med att möblera om kläder till bekväm nivå. Riktigt bra start på dagen. Om jag inte dör av en behjälmad cyklist, lär jag nog dö av någon plötslig allergiattack - är det bara jag eller börjar världen se aningen mer gul ut? Än så länge verkar jag ha klarat mig hyffsat ifrån de sluga partiklarna, men det lär slå till lika snabbt som pappa äter upp en hel chipspåse.
Hemmagjord sushi
Plötsligt händer det: magi skapas. Testade att göra egen sushi eftersom a) det är hur gott som helst och b) det kan inte vara så jäkla svårt att rulla sjögräs proppade med fyllning. Hade till och med införskaffat (läs: mamma) en bambumatta för att rulla som en riktig sushirullare. Go hard or go home, liksom.
Det är nästan så jag tror att jag har asiatiskt ursprung. Men bara nästan. Vi lyckades till och med att få lillkillen, som kommit ut ur sin grotta, att smaka. Låt oss säga att det var en riktig bedrift då han endast äter:
Med extra bearnaisesås och ketchup för bevare oss väl om han inte fick sin ketchup.
En hycklare
Det här med att skjuta på grejer till sämre väder håller nog inte - har hört rykten om att det blir solsken, glitter och regnbågar resten av veckan. Lika bra att ta det nu medan det blåser en smärre orkan utanför dörren. Appropå ingenting har jag en bekännelse att göra: jag är en hycklare. Vet inte hur länge jag har gått runt med fem kilo kläder och längtat efter värmen, bara för att när den väl kommer förkasta den för att önska regn och rusk. Mestadels beror det på att man då har en anledning till att inte göra någonting annat än pilla navelludd och se på fem seriesäsonger. Håll med mig när jag säger att man får en liten lätt ångest av att sitta inne när solen skiner och fåglarna kvittrar.
Måtte det vara ett mirakel
Jag åt frukost utomhus idag. Utomhus. På altanen. Och det var inte ens kallt. Har levt i en känsla av ???? hela helgen, helt övertygad om att det är lugnet före stormen. Men jag klagar inte - har valt att skjuta på allt skolarbete till dagen då himlen öppnar sig och kastar ned Niagarafallen över oss.
Lyckades få ihop en krönika igårkväll under tämligen ångestfyllda timmar. Man vill ju inte göra läsarna besvikna när ribban har legat ganska högt de senaste krönikorna. Det får inte bli ett magplask, så att säga. Men snart kommer väl dagen då jag ordbajsar mig igenom hela texten på grund av dålig planering, och sedan spenderar resterande av mitt liv på mitt rum med fördragna gardiner.
Lyckades få ihop en krönika igårkväll under tämligen ångestfyllda timmar. Man vill ju inte göra läsarna besvikna när ribban har legat ganska högt de senaste krönikorna. Det får inte bli ett magplask, så att säga. Men snart kommer väl dagen då jag ordbajsar mig igenom hela texten på grund av dålig planering, och sedan spenderar resterande av mitt liv på mitt rum med fördragna gardiner.
Soligt med risk för snö
Jag kan inte ha varit den enda som trott att klimatet spelat oss ett spratt med risk-för-svett-värme, och fasat inför en kommande snöstorm. Och jag är med stor sannolikhet inte ensam om att ha suttit och pressat d-vitamin samt dragit på sig en eventuell röd solbränna som kommer göra fruktansvärt ont imorgon. Har sett sollapande svenskar hela dagen i sitt naturliga habitat på uteserveringar.
Andra viktiga ting: idag fick jag veta att cashewnötter inte är nötter, utan frön. Se där, hela världsbilden raserad.
En enda stor sörja av problem
Ni har jag kommit till det där stadiet när man gör allting förutom det man egentligen ska göra. Det är påsklov och jag försöker febrilt bli klar med en miljöinlämning innan dygnet nått sitt slut, och detta gör jag på bästa möjliga sätt - med prokrastinering. Inte konstigt att jag inte har någon fritid när jag alltid skjuter på saker och ting, och sedan klagar jag på att jag måste plugga hela dagarna. Någonting som jag lyckats göra istället för arbeten med deadline, är att göra mitt nya rum beboligt. Har kopiösa problem med möbleringen, och eftersom jag går arkitekturlinjen torde det inte vara något större hinder. Men det är det. Det är som att planera en resa jorden runt, som att veta vad man ska göra med livet efter skolan, som att välja en ben&jerry. Det går liksom inte.
Lite snabbt, sådär
Det har hänt grejer idag, alltså. Fixade fysikprovet,firade en trettioåring, fick i mig för mycket laktos samt bytte rum från övervåning till markplan vilket resulterade i ett träningspass för mina spaghettiarmar. Så nu ligger jag här i mitt nya rum, omgiven av en kvarvarande färgdoft. Och lite för mycket hudlotion.
Det handlar om att uthärda
Okej, nu händer det faktiskt på riktigt. Klockan har inte ens passerat tio och jag ligger i sängen, skönläser lite fysik efter tre dagars non-stop pluggande. Fick däremellan en extra dos frisk luft och egenproducerad odör av svett efter att pappa drog med mig ut i spåret. Hade andnöd där ett tag.
Annars har jag idag förtärt min första större dos färska jordgubbar som fraktats land och rike för att nå hit (för att leva upp till den miljökämpe jag verkligen är) samt spytt på alla de jävlarna som redan hunnit ta påsklov för veckan medan jag imorgon ska utstå en halv skoldag plus 3 timmars fysikprov bland nervöst svettandes teknikelever.
Accepterad skadeglädje
Var ensam hemma större delen av dagen så hade ömsom idolaudition med mig själv ömsom systematiskt pluggande. Händelserikt, så att säga. Satt och väntade på att solen skulle stanna på himlen åtminstone tio minuter, men det var som att försöka fiska i en vattenpöl. Dock blev dagen bättre efter det senaste avsnittet av Game of Thrones, vars avslutning var som att hoppa bland moln. Någonstans i det hela hade jag samma uttryck som ovan, ack det byttes snart till regnbågar och enhörningar.
Tårtmaraton
Jag vet inte hur många det är som ställer sig och slänger ihop tre olika tårtor samma morgon som man kommer hem från krogen. Föll in i koma någonstans runt halv fyra efter en extraordinär kväll hos Maria som blev myndig vid tolvslaget. Ännu bättre att vi fick en jättebra krogrunda utan att halvflinta 35+ försökte få in en fot hos någon av oss (läs: mig). Har ännu inte kommit underfund med hur jag ska tolka det. Men tillbaka till ämnet: Halva tjocka familjen samlades idag under ett och samma tak för att prova ut smaker inför ett kommande bröllop. Slaviskt ställde jag mig runt tolv med tre tårtor och var inte klar förrän klockan sex. Och nu är jag så trött och mätt att det är ett under att jag fortfarande fungerar. Men det går en timma och så är jag hungrig igen, tack vare mina gener jag ärvt av pappa.
Förhalning
Det här med att plugga verkar ha glidit mig ur händerna. När vi slutade vid lunch idag var det ett ypperligt tillfälle att plocka fram fysikboken inför nästa veckas prov (som jag har förhalat hela terminen och tänkt "äsch vi har nyss börjat det är ingen fara jag fixar biffen") och åtminstone försöka vara någorlunda exemplarisk. Det hela slutade med att jag efter en kvart somnade vid köksbordet och när jag väl kom till liv inväntade jag mellanmålet så att jag kunde ta en paus från mitt ihärdiga studerande. Och efter det tog jag en långpromenad under vilken jag nästan förlorade ett ben när jag var en hårsmån från att halka i en lerpöl. Känner mig verkligen redo för ett fysikprov på tre timmar, alltså.
Det ska kännas att man lever
Är så utslagen att jag halv nio nästan funderade på att sova. Så tidigt har jag inte gått i ide sedan Bolibompa-tiden. Men det är ändå förståeligt - genomled ett tabatapass med mamma under eftermiddagen och kunde nätt och jämt stå upp på benen. Självklart var jag tvungen att kompensera kaloriförbränningen med att slaviskt baka tårtbottnar och sleva i mig halva smeten, då det vankas tårtprovning under helgen. Dessutom fungerade det som en perfekt ångestdämpare då jag lär tvingas punga ut över tusenlappen innan månaden är slut. Och så är det prov. Och inlämningar. Och en krönika. Och jobbsökande. Och allt annat sådant där man hellre byter ut mot att pilla navelludd. Tack och lov fyller damen till vänster på bilden år till helgen, så det bjuds på middag följt av min andra krogrunda någonsin för att inviga tusenlappen med pompa och ståt.
Prioriteringar och demens
Detta kan ha varit en av de mindre produktiva skoldagarna. Efter att min kära vän Anna började prata om bakning under miljölektionen och prompt skulle visa salivbildande bilder, hade jag större svårigheter att klara av arbetet. Det handlar ju trots allt om prioriteringar, så att säga. Just nu har jag en smärre panik då min linsvätska förhåller sig till några centiliter och jag glömde köpa med nytt. Men den dagen, den sorgen (typ imorgon).
En bättre dag
Premiärdagen för Game of Thrones i ära var det ett gemensamt beslut att jag skulle flytta min bakdel hem till min andra halva idag. Innan vi fick njuta av avsnittet samt förtäring av pannkakor, agerade jag personlig pushare åt Emma när hon sprang 2.5 km för första gången på ett år.
Magont och själsont
Det blev en minst sagt händelserik och spännande morgon. På bussen till stan kände jag ett välbekant obehag. Efter att jag klivit på stadsbussen mot skolan och satt mig ned med all min packning bröt tredje värlskriget ut i magen. Det kändes ungefär som att någon knivhögg mig femtio gånger i min buk. Jag satt där med ihopbitna käkar på en buss full av lätt sömniga och tysta ungdomar, och kände minst sagt för att släppa ut ett avrgrundsvrål utan dess like. Det hela slutade med att jag lyckades ta mig till idrottshallen för att spendera resten av lektionen på läktaren i liggande ställning medan mina klasskamrater kastade bollar hejvilt. Hade vett nog att ta mig hem för soffläge framför serier, för att sedan kravla mig ut i solen och sluka en bok. Så det gjorde dagen ännu sämre ty vad tar man sig till när man läst ut ett mästerverk? Man vet inte om man ska sitta och krama boken medan Niagarafallen strömmar nedför kinderna, eller om man ska kasta den rakt åt helvete.
Kroppslig kris
De obligatoriska newbody-strumporna är på samt morgonrocken med vintermotiv - idag är en sådan där dag då saker och ting strejkar. Hade nyss gjort iordning min fagra nuna när allt liksom föll för mig, och jag kände att det mest optimala vore att anta liggande ställning några timmar framöver. Och det är väl i stort sett vad jag gör just nu.
Igår blev jag officiellt vuxen när jag bytte från barn- till vuxenmedicin, och numera måste hålla koll på mina egna recept. Allt detta ansvar när man är vuxen, alltså. Förstår inte hur jag ska hänga med i svängarna, känns ju fortfarande som jag är 15 bast.
Igår blev jag officiellt vuxen när jag bytte från barn- till vuxenmedicin, och numera måste hålla koll på mina egna recept. Allt detta ansvar när man är vuxen, alltså. Förstår inte hur jag ska hänga med i svängarna, känns ju fortfarande som jag är 15 bast.