Julafton #2
Julafton #1
Från oss alla till er alla
Eftersom att vi inte är som alla andra. God jul!
Frustrationen, alltså
Pappa väckte mig idag. Han väckte mig på mitt jullov. Bara för att jag skulle hinna ringa till vårdcentralen för att skaffa mig lite nya recept. Klockan var tre minuter över nio när jag ringde. Och vad var det om inte upptaget. TRE MINUTER EFTER ATT DE ÖPPNAT TELEFONTIDEN.
TRE.
MINUTER.
Jag tror inte ni förstår min frustration. Här har jag alltså varit tvungen att bli väckt på mitt lov, och så kommer jag inte fram för att hela Hammarö ringer till vårdcentralen på en och samma gång. Tre minuter över nio. Allihop. Samtidigt. Nu sitter jag dock här med en latte så det känns väl lite bättre. Har ju tid att fortsätta med gymnasiearbetet som är på lika god väg som min chans att komma fram till vårdcentralen.
Advent och diverse skinkor
Jag tänkte precis skriva att jag inte gjort vidare mycket idag, tills jag kom på att jag faktiskt inte - till min förvåning - bara suttit på min bakdel denna söndag. Har en tendens att tycka att jag inte gör någonting så länge jag håller mig inom husets fyra väggar MEN jag har idag åstadkommit följande med endast en resa ut i civilisationen:
- bakade bröd på morgonen, vilket min mage tyckte var en bra idé (och pappa)
- Slog in julklappar och dylikt
- tränade (läs: låg på golvet och flåsade)
- åkte till Emma och förtärde obligatorisk adventsfika
- griljerade skinka för första gången i mitt artonåriga liv pga att ingen annan (pappa) orkade
Och så fick man den dagen att gå.
(Det är faktiskt Emma i hörnet för en gångs skull.)
Jullov och vitaminer
Under gårdagen firade jag in jullovet genom att trängas bland halva Karlstad på jakt efter de sista julklapparna. Jag var bombsäker på att det skulle vara relativt lugnt - jag var ju ändå där vid halv tolv. Hade en aning fel där, alltså. Dessutom hade jag inte fått i mig mer än en frukost hemmavid samt skolans tallriksmodell bestående av chokladboll och blaskig festis, så det var en lätt irriterad Malin som pressade sig fram mellan påsar och kroppar. Men skam den som ger sig, ty jag är klar med alla planerade inköp. Nu är det bara impulsköpen kvar.
Inledde morgonen med färskpressad juice i och med att pappa köpt hem ett helt nät med skönheterna inför julbaket när jag bara behövde en. Tänkte maxa kroppens vitaminintag idag med alla bokstäver, och ta en dos d-vitamin så fort jag lyckats flytta min bakdel från soffan.
Julgodis #2
Julkänslan infinner sig
Häromdagen sov jag hos Emma och klädde hennes första (plast)gran någonsin med en improviserad stjärna, och nu är gran nummer två på en vecka aklarad. Chokladaskarna är urätna, pepparkakorna är gjorda, snickersrutorna till allas förvåning inte försvunna och alla går runt i ett matkoma som kommer vara i en vecka.
Jag lyckadesn också lägga beslag på denna skönhet eftersom vi har x antal gamar i familjen som norpar dem vid första bästa tillfälle (kan hända att jag var tvungen att ta från andra lagret). Förstår dock inte hypen kring den, finns så mycket godare än den lilla vita tingesten. Mamma fick sig dock en chock när hon tryckte in en hallon-lakrits pralin i munnen som aldrig existerat i asken. Och, såklart, så finns ju inte trillingnöten längre. Besvikelsen, alltså.
Laddar nu upp inför morgondagen då jag tänkte gå upp relativt tidigt för att hinna plugga ordentligt eftersom gran nummer tre ska upp. Och ja, så ska vi ju baka ytterligare fem ton julgodis hemma hos pappa.
Mvh rullande-Malin.
Just nu
Här sitter jag, och här kommer jag sitta nästan non-stop fram till onsdag. Slutprovet i fysik närmar sig lite väl fort, och är lite väl onödigt kan jag tycka så här i juletider. Att vi ska klä en jäkla massa granar under helgen och baka några ton julgodis bidrar inte direkt till mindre stress. Men det bidrar iallafall till själen.
Det senaste alstret
En av de bättre tingen jag har lyckats åstadkomma, men lyckas fortfarande kleta över hela pappret. Vi kan väl se det som skönhetsfläckar istället, så blir alla (läs: jag) glada.
Julklappar och annat onödigt
Nu har jag officiellt inlett julklappsjakten, varav en blev en tidig julklapp till mig själv som sig bör nu i december. Har för första gången blivit ägare till ett par skinnhandskar. Vet inte hur länge jag stod och försökte komma fram till en bra storlek, blev till och med tvungen att rådfråga tre stycken för att få fram det ultimata svaret: mamma, kassörskan och en tant som stod bredvid mig på jakt efter en obefintlig storlek handskar. Men slutligen slängde jag handskarna på disken, betalade för mig och lämnade stan. Ganska lägligt ändå i och med att jag glömde mina andra vantar i skolan, som om mitt undermedvetna verkligen ville ha skinnhandskarna.
Annars befinner jag mig i något av en misär då jag numera är ikapp The 100 och inte har några fler serieavsnitt att se på, vilket i sin tur leder till att jag faktiskt måste ta tag i allt det där som har med skola att göra. Ryser av bara tanken. Så vad gör man? Jo, man hittar nya sätt att prokrastinera - yoga.
Att undkomma arbete, och sushi
Fördelar med att ha en blogg är att man kan smita iväg och skriva inlägg när man egentligen ska hjälpa till och göra sallad. Just nu blev Emma ordinerad den uppgiften medan jag ligger i sängen och skriver ett inlägg som tar längre tid än vad det egentligen borde. Hehe. Men till mitt försvar stod jag (nästan) för matlagningen igår när sushi skulle förtäras. Pappa fick testa att rulla för första gången någonsin, och han bokstavligen stod och stampade bredvid mig när jag rullade. Har nog aldrig sett honom så exalterad när det kommer till mat, och det, mina vänner, säger en hel del.
Det har inte varit många knop idag, alltså. Förkylningen har slagit in dörren igen lagomt till helgen och jag låg klubbad i sängen någon timma mitt på dagen. MEN jag åstadkom ytterligare en omgång lussebullar (och åt x antal) innan min fysiska aktivitet sjönk till noll. Mer behöver man inte göra på en dag.
Treat yo self
Det fina med december är att allting du köper till dig själv kan ses som en tidig julklapp - och sådant kan man aldrig få nog av. Själv knallade jag häromdagen in på Panduro och lade vantarna (bokstavligen) på en suddpenna samt en vit gelpenna. Jag som älskar att sudda av flera olika anledningar, som a) för att high-lighta bland annat hår, men mest för att b) jag alltid har en hel del streck som befinner sig på fel plats. Detta resulterar i sin tur att mina tidigare kantiga sudd snabbt blir rätt knubbiga om än obefintliga. Men denna skönhet går det att vässa till kanterna på så att suddet blir så spetsigt att man kan skada någon med det om man är tillräckligt aggressiv. Så nu ska jag ut i garaget och testa mina nya kompisar. Och jag är inte aggressiv, lovar.
Att prioritera hälsan
