Fantastiskt att min hjärna är funtad så att jag förväntar mig en promenad på fyrtio minuter till centrum, tjugo minuters väntetid på apoteket och fyrtio minuter tillbaka hem. Jag menar - varför skulle jag ens utsätta mig för sådan dårskap när det går bussar nästan precis utanför dörren? Blev således ingen promenad för att hämta ut medicinerna, men en ytterst irriterande busstur då a) de bygger om vägen på x antal ställen vilket resulterar i kraftigt skallrande tänder, b) bussen hem var försenad med tio minuter så att jag c) ofrivilligt tvingades lyssna på mindre bra musik pga människors oförmåga att kontrollera volymen på deras in-ears.

 

Idag hade jag priviegiet att ha sovmorgon, vilket självklart resulterade i att jag vaknade onödigt tidigt. Tänkte ta tillfället i akt och skriva klart en inlämning eftersom jag ska möta upp Emma direkt efter tre timmar matte och tömma plånboken på stan, men har nu suttit i minst en och en halv timma utan att ha åstadkommit mer än att sätta på spotify, skriva ett blogginlägg och stirra ut i regnet med en ORKARINTE-känsla i hela kroppen.