Jag har nog aldrig varit så besviken på mig själv i hela mitt liv. Vilket nederlag, vilket misslyckande.

 

Jag missade totalt chokladbollens dag.

 

Jag, Malin, som har stenkoll på alla sådana dagar. Jag, Malin, som aldrig någonsin skulle glömma bort kladdkakans dag, kanelbullens dag eller fettodagen. Kan till mitt försvar säga att min kropp (och gravitationen) har arbetat emot mig sedan i fredags och att jag suttit som en zombie de senaste två dagarna. Den fysiska aktiviteten har endast bestått av utflykter från sängen till köket, till badrummet, till soffan och till andra bekväma stolar. Har dessutom hinkat i mig te utan dess like och därmed haft en gravid kvinnas blåsa. Det är som att all min energi har försvunnit i periferin - är till och med jobbigt att bara sitta rakt upp och ned. Att ta sig runt i vågrät ställning fungerar ju tyvärr inte riktigt.

 

Nej, här finns det rum för förbättring. Har tänkt placera min bakdel i solen och ömsom plugga ömsom halvsova. Det är dessutom stor chans att jag kommer producera fram en sats chokladbollar (alternativt tvinga någon familjemedlem).