Det är någonting väldigt lustigt med det här att komma till insikt. Har alltid varit stensäker på att jag ska bli arkitekt ända sedan jag introducerades för the Sims, men så kom den här veckan och det jäkla arkitektprovet som jag har suttit och haft äcklig ångest över, och tvingats ta aggresiva promenader för att undvika att känslorna skulle implodera. Efter att ha hävt ur mig galla hos respektive förälder under gårdagen kändes det fasen inte bättre. Det var inte förrän imorse när mamma ringde halvvägs genom frukosten som allting föll på plats. Har lämnat arkitektprovet bakom mig, och vet ni vad? Ångesten är borta. Känner mig som en helt (relativt) ny människa. Det är ju ändå så det ska vara; man ska inte sitta och må psykiskt dåligt över någonting - då är det med stor sannolikhet inte rätt val.

 

Arkitektur i all ära, men det får bli en miljönisse och civilingenjör istället. Jag kommer ju alltid ha kvar the Sims, liksom.