Jag tar mig åtminstone upp varje morgon och går iväg till skolan, även om jag krälar hem på mina bara knän efter max två timmar. Antingen är jag en jäkla kämpe, eller så är jag bara pantad som försöker. Har blivit ordinerad en ny dubblerad medicinering på tolv bastanta tabletter att tugga i mig varje dag. Om inte det hjälper alltså, I'm out. Det är ju som att sitta med handen i en kakburk utan kakor. Värdelöst (OBS! Kakor kan eventuellt lindra symptomen, så det skadar inte att komma förbi med det).