Rätt häftigt egentligen hur mycket man utvecklas. Dum som jag var förlitade jag mig på minnet och tänkte att jag helt klart skulle komma ihåg datumet då jag ritade den vänstra. Jag som inte ens kan komma ihåg var jag la mobilen fem minuter efter att den lämnat min hand. Dock skulle jag tippa på att det var runt fyra år sedan, och jag minns hur stolt jag var - det var det bästa jag någonsin gjort och trodde att jag skulle åstadkomma. Och idag ritar jag som den högra. Handlar inte alls om att man är naturligt duktig, det är allt arbete man lägger ned som gör att man blir bättre. Man utvecklas ju inte genom att bara sitta på arslet och tro att ens föräldrar producerat fram en naturbegåvning. Jag vet inte hur många timmar jag har lagt ned på att dra streck, sudda, granska, haft mentala sammanbrott och lyckorus. Det är ändå så - practice makes perfect. Och det är väl en jäkla tur.