Alltså, jag har kommit till den där gränsen då man bara känner nej. Har i stort sett redan tagit lov i huvudet så har ungefär noll motivation för slutprov, och det tenderar ju att bli aningen problematiskt i och med att det praktiskt taget ligger till grund för slutbetyget. Men ärligt talat, hela kalaset är bara så värdelöst - när ska jag ha användning för kemin i riktiga livet? Jag menar, på vilket sätt inkorpererar jag det i min deklaration, skattebetalning, val till EU och sådant där som man FAKTISKT BEHÖVER KUNSKAP OM NÄR MAN GÅR UR SKOLAN? (??????) Jag vill inte veta hur man blandar lösningar, hur oxidation och reduktion går till. Nej jag vill tamigfan veta hur jag ska klara mig ute i världen när jag om ett år kommer befinna mig i stadiet ansvar. Usch.

Och nu när jag har ordbajsat ut min ångest, ska jag snart bli upplockad av mina manliga gener för en generös grillafton. Med lite plugg däremellan, för vad ska man annars spendera lördagar med? Ha roligt? Pfft.