Har nyss petat i mig gammal lasagne där en tugga plötsligt hade en distinkt smak av tvål. Men ack sviker det inte pappas matlagning, utan tar den till nya spännande dimensioner. Och här någonstans tog inspirationen slut pga ingenting att prata om för att a) jag för närvarande bara går runt och framför tal för mig själv och b) jag kan vara den mest ointressanta artonåringen i existensen bortsett från c) min dysfunktionella tarm med varierande kapacitet. 

Nu ska jag å andra sidan gå ut och rasta pappa som nyss kommit hem, och som är aningen putt för att ha glömt bort att köpa det enda jag påminde honom om:

Tandkräm.