Som om jag hade en alldeles för hög AC runt mig, vandrar jag runt om dagarna och hackar tänder. Det är så fruktansvärt kallt jämt och ständigt, att jag börjar fundera på om det är en ny istid påväg. Inte nog med det så ska jag halka runt på skridskor imorgon då idrotten så förnämt bjuder på en visit till isstadion under bar himmel. De säger att våren har kommit, men jag tror bestämt att det är en hel del rappakalja.

För närvarande sitter jag med en arkitekturuppgift som vi har haft sisådär över 60 dagar på oss att bli klara med. Nu med fyra dagar kvar behöver jag andas genom en påse för att lindra min ångest över de gapande tomma sidorna. Banne den som från början säger att det inte är någon stress, att man har all tid i världen. Det är också en hel del rappakalja.