Wow, vilka känslostormar jag har fått utstå idag. De var av sådan kapacitet att de kunde ödelägga kontinenter, översvämma byar och starta raviner. Det var som värst när jag cyklade hem från jobbet - var så nära att slänga cykeln i diket och kräla hemåt på mina bara knän för att a) vinden blåser alltid åt fel håll (då menar jag inte det naturliga luftmotståndet utan moder jords avsikt att blåsa mig tillbaka samma väg jag kom) och b) lätt vätskebrist som resulterar i c) pulserande huvudvärk, då ackompanjerat av d) för många känslor i en för liten kropp. Sådana här dagar vill man inte annat än att snurra in sig i en filt, gråta några vattenfall och tycka allmänt synd om sig själv. Dock hade mamma andra planer för kvällen, så vi åkte iväg till Café August för skitprat och god mat (och diskuterbar livemusik).