Yrvaket staplade jag upp ur sängen med en kropp tung likt två personbilar, drog upp rullgardinen och stod framför fönstret en stund utan att riktigt kunna ta in bilden av ett Sverige med snö bestående av just snö, och inte längre vatten. Min första reaktion var väl någonting i stil med vadärdethärvilketårärdethurlängeharjagsovit, som övergick i ärdetvinterigenskajagskrattaellergråta för att slutligen landa i ett detvarattpåtiden.