Medan jag satt och försökte banka in jonbindning, kovalent bindning, metallbindning och allt däremellan, klampade min kära syster in på mitt rum från ingenstans och slängde fram två ansiktsmasker. Blev verkligen helt till mig, var liksom tvungen att blinka ett par gånger för att återkoppla hjärnan till verkligheten. Kvällens planer att plugga kemi omkastades på en millisekund och ärligt talat gick det väldigt lätt att ändra agendan. Nu är mitt ansikte så rent det kan bli, fötterna mjuka som en babyrumpa, naglarna nedbitna men omhändertagna och magen full av choklad. Hon är verkligen guld värd och riktigt bra att ha, trots allt.