Sömnvrak

Förstår ni paniken som uppstod när jag slog upp ögonen imorse och såg att klockan var några minuter i elva? Jag som alltid vaknar vid nio - om än tidigare - för att känna att jag hinner med dagen (även om nu halva dagen går åt utan att jag faktiskt gör någonting vettigt, men det är väl tanken som räknas). Elva timmars sömn tycktes vara nog för en klubbad säl. Igår kom jag hem strax innan tolv efter att ha spenderat kvällen hos Hanne som berättade om sina bestyr som jag missat medan jag guppat ute på sjön. Och vilka bestyr, alltså. Ibland undrar jag om hon inte upplever mer på en vecka än vad vissa gör på ett helt år. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback