Min fagra bakdel placerades i Emmas soffa igårkväll, ackompanjerad av diverse ätbara ting samt någon liter te. Jag vet inte hur roligt sällskap jag var eftersom jag i stort sett låg helt utslagen och gav ifrån mig några hörbara grymtningar till svar, men jag prisade hennes nybakade bröd så jag tänker att det vägde upp det hela. Ärligt talat vet jag inte vad som hänt med mig. Det är som om min ork har försvunnit i periferin (nytt favoritord), samtidigt som jag tycks ha drabbats av en lindrig variant av insomnia. Har så fruktansvärt svårt att somna på kvällarna nu för tiden, så svårt att jag igår halsade i mig varm mjölk utan större framgångar. Funderar starkt på att börja dricka hostmedicin istället, alternativ låta någon klubba mig. Det borde åtminstone hjälpa.

Anda spännande ting: idag ska jag njuta av min sista tid i frihet genom att inte lämna hemmet, sätta på mig de allra mjukaste kläderna som finns att finna och dricka hinkvis med te.