Idag var det uppgjort att efter 18.00 skulle jag och min far bege oss ut i 5km-spåret. Var rätt taggad: perfekt luft och värme med en låg sol, plus att få springa mitt i skogsidyllen. Sedan var jag inte så taggad längre. Kom aldrig in i något flås och medan jag strongt försökte lyfta fötterna ovan marken som om jag sprang i lera, hoppade pappa som någon jäkla kanin bredvid mig. Inte nog med det så var den perfekta luften full av småflugor som absolut skulle in i mun och näsa. Och så rolig var det löpturen. Kände ärligt talat för att bara lägga mig ner mitt på spåret och börja storgrina, samt slå skiten ur en löpare som sprang intervaller kring oss som en gasell.