Jag börjar förstå det här med varför allting jag gör drar ut så mycket på tiden. Har en hel hög med uppgifter och uppsatser som ska skrivas, men som alltid stagnerar halvvägs igenom. Jag besitter en förvånansvärd förmåga att bli distraherad av allt och alla när jag sätter mig ner för att försöka avverka uppgifter. Vet dock inte om det beror på en otrolig ovilja att behöva lägga tid på att jobba, eller om det ligger bokstavskombination djupt inbäddad. Är ju redan så defekt som man kan bli, så det skulle faktiskt inte förvåna mig.

 

Vi pratade om det häromdagen, jag och tjejerna. Eller häromdagen - det var väl snarare veckor sedan (och jag kommer ihåg det? Halleluja!). Öronbarn, pollenallergi, laktosintolerans, crohns, nedsatt immunförsvar så att jag ådrar mig ännu fler ofrivilliga sjukdomar. Inte att förglömma den historiska tandställningen och kampen med linser. Det är rätt lustigt ändå - jag fick alla problem medan Emma åkte räkmacka med hälsan. Nästan så att hon fick friska gener medan mina konstant bråkar. Fast jag fick ju andra egenskaper, jag menar, kom igen. Så kass är jag inte.

 

Nu ska jag dock försöka få undan åtminstone en uppsats (eller ja, komma lite närmare dess avslutning) innan jag pallrar mig iväg till dagens enda lektion med tre timmars matte. Är det ens lagligt att ha en så lång lektion? Högst osannolikt.

 

Det är otroligt vilken effekt det har att sätta på sig en bh och byta kläder (åtminstone tröja) på morgonen. Det är nästan som att kroppen plötsligt ställs in på läget potentiell aktivitet. Bara sådär. Det bästa vore ju om man kunde få tummen ur att byta om direkt när man klivit upp ur sängen och vara redo att tackla dagen det första man gör.

 

Tyvärr besitter jag inte den egenskapen då jag kan gå i samma kläder två dagar i rad (inklusive sova i dem) om jag inte har någonting planerat. Som nu, till exempel. Den här veckan är det en himla massa opponering med gymnasiearbetet vilket innebär en himla massa ledighet där mina planer mestadels inkluderar sova, äta, få undan uppgifter och möjligtvis inkorporera lite fysisk aktivitet om vädret tillåter, och sova. Nämnde jag sova?

 

Nu har jag visserligen lyckats ge delar av kroppen ny beklädnad efter att ha prokrastinerat i två timmar. Lite kaffe på det och jag är nästan redo att tackla dagen. 

 

Minns att jag någon gång långt tillbaka i tiden skulle lägga upp foton från vår semester i Sicilien dag för dag. Tror att jag lyckades ta mig igenom två dagar innan det bara tog slut av någon märklig anledning (lathet). Men bonus för mig eftersom jag numera alltid har en riklig bunker med foton (Turkiet-resan försvann också någonstans i periferin). Gäller bara att leta rätt på de förlagda minneskorten först och främst.

 

Plockade upp en ny bok under dagen efter att ha suttit någon timma och försökt välja en. Vet inte om man ska börja med de nyligen införskaffade eller beta av de böcker som stått orörda i två år. Blev dock förstnämnda efter ett ångestfyllt sållande. Nu återstår bara det största problemet: prioriteringar. Att läsa eller eliminera skolarbeten, det är frågan. 

 

... för det är mammas födelsedag, hurra hurra hurra! Eftersom jag besitter ungefär noll foton där vi alla befinner oss på en och samma bild, fick jag helt enkelt lösa det på egen hand. Bilden har godkänts av Emma efter att jag fått dit en misstänkt hatt.

 

Hoppas du får en superduperbra dag och inte blir matförgiftad av Emmas tårta. Grattis på födelsedagen!

Det är fantastiskt hur jag har lyckats spendera två hela dagar med att skriva ett argumenterande tal med så lite framgång. Har nog aldrig dragit ut så mycket på ett arbete, än mindre lyckats producera fram så fruktansvärt lite på så fruktansvärt mycket tid, och då har jag inte ens prokrastinerat. Slutar aldrig förvåna mig själv.

 

Har annars kommit underfund med att jag inte vet så mycket om crohnisen, vilket är ganska ironiskt eftersom att den kommer vara min bästa vän livet ut. Är väl dags att ta tag i det och bli lite mer påläst, då min mattelärare verkar kunna mer om den än jag själv (#pinsamt).

 

Har verkligen haft en sådan lugn vecka, trots att jag hade planerat att få en himla massa skolarbeten gjorda (nu producerade jag visserligen fram en essä till religionen som jag slet med i flera onödiga timmar pga prokrastinering). Men alltså, jag klagar inte. Har haft tid att göra allt det jag tvingats att bortprioritera hela förra månaden.

 

Det gick undan när jag gick från att sitta i soffan hemma med en handkontroll, till att sitta i Emmas soffa med en bok. Kvällens ursprungliga planer har försvunnit någonstans i periferin. Hade egentligen planerat att gå ut (en torsdag?? Jag vet! Det är så jobbigt det här med att ha lov), men eftersom crohnisen haft en jäkla svängom sedan helgen känns det lite väl inkompetent att fylla magen med, eh, saft. Således har jag placerat min bakdel i min lägenhet (eller Emmas, hur man nu vill se på det) för lite välbehövlig kvalitetstid (och mat).

Det är någonting väldigt lustigt med det här att komma till insikt. Har alltid varit stensäker på att jag ska bli arkitekt ända sedan jag introducerades för the Sims, men så kom den här veckan och det jäkla arkitektprovet som jag har suttit och haft äcklig ångest över, och tvingats ta aggresiva promenader för att undvika att känslorna skulle implodera. Efter att ha hävt ur mig galla hos respektive förälder under gårdagen kändes det fasen inte bättre. Det var inte förrän imorse när mamma ringde halvvägs genom frukosten som allting föll på plats. Har lämnat arkitektprovet bakom mig, och vet ni vad? Ångesten är borta. Känner mig som en helt (relativt) ny människa. Det är ju ändå så det ska vara; man ska inte sitta och må psykiskt dåligt över någonting - då är det med stor sannolikhet inte rätt val.

 

Arkitektur i all ära, men det får bli en miljönisse och civilingenjör istället. Jag kommer ju alltid ha kvar the Sims, liksom.

 

Har ännu inte riktigt kommit underfund med min logik. Tyckte att jag var duktig som la upp ett blogginlägg igår för att försöka motverka en analkande öken här. Grejen är väl att jag publicerade det så sent det bara går, så det var ju torka hela dagen. Nu tar jag tillfället i akt och kikar in här medan jag försöker undvika att skriva klart religionen som jag egentligen hade planerat att skicka in i fredags.

 

Efter en ätarhelg blandad med påskäggsjakt, urdålig film (kommer aldrig någonsin låta Emma och pappa välja film på egen hand; min beslutsångest genererar åtminstone en sevärd film) och tappra försök att göra klart religionen, så vet jag inte om jag känner mig utvilad eller utmattad. Misförstå mig rätt, det har varit en riktigt bra helg, men även dessa kan kännas som OS. Snart går tåget hem till Emma där hon ska bjuda på skönhetsterapi för tre generationer Alexandersson. Bara att tacka och ta emot, skadar inte att bli omhändertagen (även om jag inte lyft ett finger den här helgen).

Just nu går jag verkligen på reserverna. Det är nästan så att jag skulle behöva gå i förtidspension redan nu, alternativt gå i ide ett par år. Lovet kunde inte komma mer lägligt, ärligt talat. Lyckades dock hasa mig in till stan för att fika med Emma (vem försöker jag lura, man klarar alltid av att fika, oavsett grad av defekthet). Känns ju som att kaffe borde ge energi som tusan, men nu gav det dock motsatt effekt för oss båda. Kan ha berott på att latten bestod av 99 procent varm mjölk, men ändå.

 

Sitter numera med min potentiella skissbok som lär förbli potentiell i framtiden. Lyckas förvandla ett snabbt projekt till ett mastodont projekt som jag aldrig avslutar. Ungeför som allt annat jag gör.