För en gångs skull var det skönt att inte behöva väckas av klockradion med Heaven is a place on earth spelandes på högsta volym. Musik i all ära, men halv sju på en fredagsmorgon är det en sådan låt som får en att vilja tända eld på klockan och kasta den ut genom fönstret. 

Helg betyder pannkakor i mindre format samt en matfotografering på tio minuter så att frukosten hinner kallna. Så nu har jag avnjutit svalnade minimorotspannkakor, sett en femtedel av min dagliga dos serier och ska placera baken i bilen och övningsköra lite med min trogna moder som frivilligt riskerar livet för att hjälpa mig att riskera livet för allmänheten.

Om man nu inte är glutenallergiker, det vill säga. Kanelbullensdag är, för min del, en ursäkt till att äta fler påsar än vad jag borde. Men det bästa är att jag nu kan äta mig igenom ännu fler påsar eftersom det finns hälsobullar kvar i frysen att förtära. Det kan knappast bli bättre.

Det känns som om jag har världens godisbaksmälla - magen är uppblåst, illamåendet trycker i halsen och min matlust är lika med noll. Men skam den som ger sig! Okej nej ärligt talat vill jag bara inta sängläge resten av dagen. Jag kan inte annat än att ge all min kärlek till min dumhet att trycka i mig ting jag inte tål, fast å andra sidan är ju människan det enda däggdjuret som inte lär sig av sina misstag.

Masar mig ut i skogen en stund för att få igång kroppen. Dagens dejt med mina manliga ärvda gener ligger trots allt snäppet högre än sängen i prioriteringar (eftersom jag spillde nästan halva frukosten i sängen och måste bädda nytt, inte så kalas).

Varje gång man är ledig från skolan står pannkakor på morgonens agenda. Det är trots allt den obligatoriska frukosten, och jag kan inte säga att jag klagar. Inte nog med det så möts man alltid av en strid ström pannkaksorgasm på instagram direkt när man vaknar, någonting som börjar bli aningen tröttsamt och alldeles för mainstream.

Vilken tur att jag inte gjorda pannkakor då, utan äppelplättar i större format.

Det här, mina vänner, är riktiga hälsobullar. Sådana som man kan äta tio av utan att översvämmas av en sockerchock efteråt. Eller varför inte hela satsen? Om man nu har en mage av stål och klarar av jäsningen (jag har testat, men jag är tragiskt nog en lättviktare). Nej, dessa skönheter innehåller alla de där bra ingredienserna som träningsbloggarna är propfulla av. Så tekniskt sett borde ju det här vara någonting man kan leva på.

 

Kanelbullar är trots allt ingenting man unnar sig då och då. Det är en livsnödvändighet (bortsett för glutenintoleranta då).

Det är ljudet av min sovmorgon. Och förtärandet av pannkakor.