Det var nästan så att jag gick in med inställningen att min tid här skulle bli lite av en semester - lugna kurser, minimalt med plugg, ut och vandra i naturen (okej, vem försöker jag ens lura - den här kroppen kräver en ordentlig säng och fullt fungerande avloppssystem) och utforska nattlivet i Reykjavik. Men nej, nejnejnej. Den föregående veckan var fullkomligt smockad med skolarbete: inlämningar, grupparbeten, föreläsningar. Var till och med arbetsledare för studenter som skulle mäta luftkvaliteten på Reykjaviks flygplats - under HELGEN. Känner mig bestulen på värdefulla sovtimmar. Att jag kunde ha valt att lägga mig lite tidigare för att på så sätt få de timmarna jag behövde är en helt annan sak som vi inte pratar om.

 

 

Iallafall, i lördags vankades krogrunda men som slutade med att vi hamnade på samma bar som senast vi var ute (läs: vi har varit ute en gång förut) för att a) vi var på jakt efter barer med happy hour och b) alla slutade så fruktansvärt tidigt och c) de som väl hade gick inte att hitta. Jag menar, vi gick upp och ner för en och samma gata tre-fyra gånger för att hitta en jävla bar som enligt kartan skulle ligga där, men det fanns inte ett enda spår efter den? Och så regnade det. Och blåste. Så stammisbaren fick duga, inte för att det var så illa som det låter - de hade livemusik större delen av kvällen innan det blev nattklubb. Problemet var snarare att det faktiskt blev nattklubb av det hela, för den som inte hade rätt längd riskerade att få en armbåge i huvudet.

 

Spoiler alert: jag hade inte rätt längd.

 

Under söndagen bjöd min lägenhetskompis in till mexikansk middag för att fira en mexikansk högtid och det var så fruktansvärt gott att äntligen få äta protein-protein. Fick nästan en orgasm av att bara se på grytan med pulled chicken, och guacamolen, och nachosen. ALLT. Stackarn slet som ett djur i köket för att göra mat till 14 pers och samtidigt agera värd. Försökte hjälpa till så gott jag kunde men det slutade ofta med att jag stod och såg på samtidigt som jag pimplade vin. Till mitt försvar klarade han sig på egen hand och jag stämde ständigt av med honom om han behövde assistans. Och sen ville jag verkligen sitta och käka nachos.

 

Eftersom mina måndagar är fria från föreläsningar får jag lite extra helg. I bästa fall utnyttjar jag dem till att plugga och bli klar med uppgifter. I värsta fall tar jag sovmorgon och långfrukost framför serier fram till lunch. Och sen är det ju faktiskt dags för lunch. Vips så har halva dagen gått och det enda jag har åstadkommit är förtäring och avverkning av serieavsnitt. Nu är det visserligen så att jag fortfarande inte har förstått vad vi ens har för uppgifter att göra, inte heller vilken teori vi ska läsa. Känner mig så fruktansvärt förvirrad och börjar sakna Karlstad universitet där jag iallafall hade rutiner med klara och tydliga instruktioner över vad som skulle göras. Är jag inte en vuxen och självständig människa som kan ta eget ansvar, tänker ni? HUR kan ni ens påstå någonting sådant? Jag är förolämpad!

 

Åh, nämen ser man på. Nu är det ju lunch!

Vet ni vad? Jag har varit på valvaka med Håkan Juholt på ambassaden (eller residenset? har fortfarande inte riktigt förstått skillnaden). Nu pratade jag inte direkt med honom men han gick in i min väska, så det är ju alltid något. Och så drack jag vin, åt daim och chips - en riktigt fin kväll, så att säga. Hur många kan säga att de har varit på valvaka med Håkan Juholt i Island, liksom? Annars har jag suttit heeeelt bänkad framför The Handmaid's Tale under den senaste tiden (sedan i måndags, det vill säga) och är nu inne på andra säsongen. Den är så fruktansvärt hemsk men så fruktansvärt spännande så att de neutraliserar varandra. Kan verkligen inte sluta se på det - har det till och med igång medan jag gör mig iordning under morgonen. Det enda negativa är att jag inte kommer ut och träffar folk MEN jag har däremot umgåtts mer med mina kompisar i läggan så jag tänker spontant att det också tar ut varandra.

 

Snart ska jag iväg på middag hos en av mina kompisar (som inte bor i min lägenhet). Jag köpte med lite vin från "Vinboden" påväg hem från universitetet, lill-lördag i all ära, som jag tänkte kunde ha varit trevligt till maten, men det blev mindre trevligt när jag kom in i den lilla boden och desperat letade efter rimliga priser. Det positiva var väl ändå att man kände sig som en finsmakare på jakt efter ett bra vin eftersom prisklasserna var så långt ifrån student-fylla-priserna som man kan hitta på systemet.

Först och främst, ignorera hårstrået som är med på bilden. Såg det i efterhand och kunde verkligen inte förmå mig att göra om hela processen. Se det som en del av mig, helt enkelt (hehe), från mig till dig. 

 

Jag hade faktiskt tänkt kunna prestera iallafall ett inlägg per dag för att ge en liten inblick i vad som händer här, men har någonstans landat i att det kommer vara omöjligt. Den första tiden i skolan har minst sagt varit hektisk (inte nog med att jag har två kurser vars föreläsningar överlappar en dag i veckan, och jag var självklart överambitiös nog att tänka att det inte skulle bli några problem) och sen har jag försökt vara mer delaktig i studentlivet. Så i torsdags spenderade jag kvällen i studentkällaren, universitetes studentpub, då de hade gratis öl så långt lagret räckte för att fira första numret som släpptes av skolatidningen. Har jag sagt att jag planerar att bli öldrickare här? Är i princip den billigaste alkoholhaltiga dryck man kan få tag på. Håller fortfarande fast vid att öl smakar olika nivåer av knäckebröd.

 

Lyckades även ta mig till IKEA och var extremt besviken över att osten där var svindyr, plus att de inte hade några lock kvar till matlådorna jag var ute efter så jag fick nöja mig med ett par mindre och ett svinargt löfte om att åka dit igen. Och så åt jag köttbullar. Och köpte ljus.

 

Det är lill-lördag och jag har tagit med mig denna underbara tradition till Island, vilket alltså betyder att jag sitter instängd på mitt rum med ett glas rött vin som jag hällde upp ur vinboxen som jag har ståendes i garderoben. Likt en äkta tonåring som smygdricker föräldrarnas vin. Det är visserligen på sätt och vis sant i och med att mamma lämnade kvar de två vindunkarna vi hade med oss när vi kom till Island. Borde du inte dela med dig till dina kompisar i läggan, tänker ni. Det skulle jag kunna göra, men ingen verkar befinna sig i lägenheten förutom jag. Att alkohol dessutom är dra-ballen-i-gruset-dyrt här är också en bidragande faktor, så jag håller hårt i mina boxar från kära systembolaget.

 

Jag kan knappast säga att den första tiden här har varit lugn. Efter första veckan på universitetet hade jag helt plötsligt inlämningar och presentationer och läxor, som om vi gick på lågstadiet igen (och HUR kan man ha så lite medkänsla i kroppen att man slungar ut uppgifter FÖRSTA VECKAN? Jag menar, KOM IGEN). Sedan kom visserligen Oskar på besök över en långweekend för att fira vår ettårsdag så det kan ju ha varit en del av läxhögarna. Men det var det värt, hundra gånger om. Vilken härlig helg, alltså. Vi brände pengar på massor med god mat (ska man vara ärlig så är det inte alls svårt att bränna pengar för till och med en liten sketen cheeseburgare från en Sibylla-liknande-kiosk-grej kostade en förmögenhet), myste på hotellrummet framför serier, drack skumpa och gick på en konsert i Harpa med isländska klassiker. Skithäftigt, 10/10, rekommenderar.

 

Annars då? Har gjort min plikt som svensk medborgare och röstat i valet på svenska ambassaden. Träffade Håkan Juholt där, lite häftigt, han sa mitt namn och pratade med mig. Coolt. Vill annars försöka ta mig till IKEA någon dag för att försöka få tag på matlådor och ost, för ost kostar (likt allt här) så mycket att jag skyller på att vara laktosintolerant för att lura mig själv att jag inte behöver det. Sedan verkar matlådor vara någonting av ett främmande koncept här, för det finns definitivt ingen mikro här i lägenheten (jag letat noga) och de jag har sett på universitetet går att räkna på en hand. Funderar över om alla islänningar lever på skyr? Köper de all mat färdig? Kan verkligen inte förstå det här konceptet när det enda jag har att jämföra med är de (som jag numera anser) gigantiska hyllorna med radvis av mikrovågsugnar på universitetet i Karlstad.

 

Jag trivs så fruktansvärt bra här (men inte för bra, mamma. Jag kommer hem igen). Vaknar upp med utsikt över bergen utanför fönstret, har en stor park ett par hundra meter utanför som man kan promenera i timmar i. Reykjavik är en så mysig och fin stad. Mina lägenhetskompisar är urgoa och kurserna är superintressanta. Och ibland är det, tro det eller ej, skinande sol här, så pass att man faktiskt svettas lite (men det kan vara för att jag alltid halvspringer till bussen (tack mamma och pappa för svettgenerna)).