Det är ju skrattretande att jag på riktigt har nått den punkten i min förkylning från helvetets avgrund att jag tvingats masa min bakdel till en vårdcentral och efter x antal hulkande halsprover fått antibiotika utskrivet. Antibiotia. För förkylning. Nu kanske ni förstår hur extremt dåligt immunförsvar jag har. Skönt ändå att jag för en gångs skull blir bemött på allvar när jag söker vård för vad man vanligtvis anser vara småsaker, när det för egen del kan innebära allvarliga infektioner (eftersom jag knaprar immunnedsättande piller). Läkaren tog det till och med mer på allvar än vad jag själv gör, ironiskt nog. 

 

Efter att ha spenderat sisådär två veckor i vertikalt läge ska jag nu förflytta mig till ett mer guppande vertikalt läge. Eftersom mitt tillstånd befinner sig så långt ifrån party-mode man kan komma, har jag frivilligt beslutat att följa med ut på sjön och fira midsommar med 40+. Mitt största problem är numera inte vad jag ska ha på mig under midsommar (för ärligt talat, himlen har fritt flöde och på sjön är klädkoden mer eller mindre mjuk), utan beräkningen av hur många böcker jag kommer hinna läsa och vilka. Nästan lika bra att ta med hela bokhyllan.

 

Käkar fem halstabletter i timmen, snyter mig dagligen mer än vad jag gjort totalt i hela mitt liv och försöker hushålla med nässpray efter alltför lång användning. Huvudsaken är att jag åtminstone lyckats skapa en relativt livsduglig tillvaro med alla medikament jag får tag på. Det är inte många knop, alltså. Hostar så mycket att tårarna rinner och lungorna kollapsar medan näsan växlar mellan Niagarafallen och andingsnöd. SPenderar mer eller mindre dagarna med att se på serier och (äntligen) läsa böcker. Ärligt talat klagar jag inte. Känns ändå skönt att inte utöva någon fysisk aktivitet, men hade gärna kunnat önska lite mindre andningssvårigheter.

 

Idag lyckades jag åtminstone vara någorlunda produktiv. Vi snackar övningskörning (ska fixa körkort snart, ta det lugnt) på de absolut smalaste vägarna där diverse reparationer ägde rum (tack mamma) och fick tummen ur och rensade datorn på cirka 50 GB. Det är ju nästan pinsamt hur mycket skit man har samlat på sig.

Den största frågan är ju varför man i hela världen väljer att åka iväg på en studentresa innan balen. Det är ju som bäddat för sjukdom från helvetets avgrund. Nu sitter jag alltså här med en konstant rinnande näsa, stickande hals och fem nysningar var tionde minut. Alltså??? Logiken verkar ha försvunnit i periferin.

 

Bortsett från det var resan inte alls fel. Jag menar, man tackar ju inte nej till varma soliga dagar som man spenderar på en solstol (och eventuella dopp i poolen (havet var ju fasen Sverige-kallt, det skrev jag inte upp mig på)). Känslan av att ha noll ansvar och bara ligga och glassa hela dagarna kändes väldigt välbehövligt efter helvetesveckorna vi tagit oss igenom. Inte att glömma alla nattliga äventyr heller för den delen (och allas tendens att trampa mig på fötterna när vi var ute, jag menar, jag är kort, men inte så kort).

 

Och imorgon är dagen här. Baldagen, den man spenderat äckligt mycket pengar inför (även om snål-Malin hoppat in och försökt pressa priserna till max). Har absolut ingen aning om hur det ska gå - allting förutom hälsan är ju fixad. Nu är visserligen min baldejt ungefär en tredjedel så snorig som jag är, så vi får väl hosta i kör. Laddar med piller och nässpray och hoppas på det bästa.