Har kommit fram till att jag lider av handlingsförlamning i ett tidsspann mellan frukost och lunch. Mina misstankar går mot att jag numera inte har någonting att plugga, så att jag vandrar runt i ren sysslolöshet konfunderad över vad fritid egentligen innebär. Tillslut lyckades jag ändå bege mig ut och placera baken i trädgården där jag spenderade resten av eftermiddagen/kvällen. För det är då den här förlamningen blir som bortblåst; kan påbörja världens äventyr (läs: lämna bostadsområdet). Dock må jag ändå ha överträffat mig själv efter att frivilligt ha valt att skura mossiga utemöbler som numera skiner så att man behöver solglasögon för att kunna se på dem.