Min andra halva bosatte sig här hemma så igår bänkade vi oss framför en film med en stor dos chokladfondue och lyckotårar. Sedan att vi fann en spindel med megalånga ben krypa runt hemma, genererade en annan form av tårar. Vet inte hur länge vi stod i lampskenet och försökte leta rätt på den när vi skulle ta oss uppför trappan. Vilket trauma, alltså. Och det återkom imorse när vi (läs: jag) gjorde iordning frukost och plötsligt kom på att den ännu var mystiskt försvunnen. Så frukosten fick intas på altanen utan några större klagomål.