Har fått en rejäl dille på blusar och allt vad långärmat heter (inte bara för att de är det perfekta medlet att dölja min linnebränna med, men det ibefattar en majoritet). Alltså den känslan när man hittar en som följer kroppens linjer med finess, och som inte får en att se ut som om man bar på ett fashionabelt tält, är som när choklad smälter på tungan. Typ. 

Nu ska jag bege mig ut i garaget i kläder som mer liknar någonting som hittats längst in i mormors garderob. Det vankas hyllmålning för att uppgradera mitt rum till en svit.