Skolfotodöden

Det är det mest kritiska tillfället i livet, det där skolfotot. En hel dags mental förberedning krävs för att ta sig igenom det helskinnad. Vad ska jag ha på mig, hur ska jag ha håret, hur ska jag sminka mig? Man kan inte klä upp sig för mycket, för då verkar man vara egocentrisk. Man kan inte klä ner sig heller, för den delen, för då kan man klassas som en bonde från landsbygden. 
Så står man där framför fotografen. Ska jag le utan tänder, ska jag le med tänder, har jag dubbelhaka, är hållningen säckig, har jag en hel måltid mellan tänderna? Så blixtrar det till och man får hoppas på att det gick vägen (vilket det förmodligen inte gjorde, men det är lika bra att intala sig det). Inte att förglömma gruppfotot. Det brukar inte vara hela världen, eftersom fokus ligger på resten av hopen. Om man nu inte innehar en längd på fina 158 cm och placeras längst fram i den mittersta mitten. Jo, kära vänner. Där befann jag mig idag. Hur jag kände mig?
Såhär.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback