Efter att ha krigat sig igenom den årliga tjejkvällen i stan så var det inte helt fel att komma hem till en varm brasa och kvällsmat. Det är minst sagt en upplevelse när man försöker undvika vässade armbågar för att få tag på en goodiebag. Alla får något särskilt i blicken när det vankas gratisprylar. Vissa dansar, andra trampar en på tårna, men majoriteten trycker sig framåt som om det inte vore någon morgondag. Det var med nöd och näppe jag och min syster lyckades ta oss framåt. Men om det var svårt att ta sig fram, hur svårt var det inte att ta sig ut?