Efter en någorlunda slapp vecka utan mycket plugg (och tre dagars födelsedagsfirande) börjar livet krypa närmare. Jag är visserligen regerande mästare i att skjuta upp saker och ting till sista minuten och sen stressa mig igenom allting, samtidigt som jag klagar på att jag aldrig har tid att göra någonting annat än att plugga, plugga, plugga. Försöker ta mig i kragen och få framtida arbeten gjorda pronto, så att jag slipper allt det där. Men dess framgång kan tilliknas att gräva gropar i Sibirien med plastspadar.