Det är sällan jag vaknar upp en söndagsmorgon och känner ångest inför den kommande veckan (just för att jag börjar tio över två på måndagar). Men idag hände det, och det var som att sätta sig upp i sängen och slå huvudet i ett stenblock. Jag funderar fortfarande på om det är värre att vakna upp med ångest tryckande i halsen, än en klockradio som spelar poppiga 80-tals låtar på högsta volym.

Fredag, kemiprov. Det är vad jag har att se fram emot. Atomer, periodiska systemet, isotoper, exciterade atomer - det må inte låta som världens projekt, men när man ligger i sängen med strålande väder utanför fönstret och känner att det sista man vill i livet är att veta vad valenselektroner är (elektronerna i det yttersta elektronskalet, wow, jag är redo för provet), så är varken kropp eller själ villiga att dyka ned i kemiboken och försöka undvika en drunkning.

Godmorgon.