Klockan var 14.00 när vi satte oss i biosalongen. Sex stycken, plus fyra andra främlingar, placerade sina bakdelar i de röda sätena. Med över 140 lediga platser kändes det minst sagt mesigt att sitta där, och det stack till lite i mitt hungerspelsälskande hjärta. Dock kände jag mig som ett barn på julafton när Lionsgate tog upp hela bioduken. Den var så bra, så fantastiskt sinnessjukt bra. Så bra att jag nästan börjar gråta. De 130 riksdalerna jag pungade ut var väl spenderade. Men om mitt bokälskande jag fick bestämma hade filmen gärna fått vara sjutton timmar (utan kisspaus) för att få med varje liten detalj av originalet.